# ID: svediakorp-gov474885
# author: Dury (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 466
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, efter talartidens slut skulle jag vilja förtydliga, för min spanska kollega, att Renaults stad i Belgien inte är kommissionsledamotens stad, utan den belgiske premiärministerns stad, det är också kommissionsordförandens stad, den ordförande som vi skulle ha föredragit.
Förtvivla inte Billancourt, förtvivla inte Vilvoorde, förtvivla inte Europa!
Renault var under många år Frankrikes sociala exempel.
Det är idag det sociala Europas fanbärare.
Beslutets brutalitet och antalet berörda arbetare har framkallat en insikt hos fackföreningarna, regeringarna och kommissionen, och jag hoppas att den inte kommer att vara kortlivad.
Vi uppskattade kommissionens och kommissionsledamoten Flynns inlägg.
Men låt det inte finnas några tvetydigheter.
Vi har fått nog av att höra kommissionen uppge konkurrenskraftens trossats, skuldbelägga arbetarna för att lönekostnaderna är för höga och för att de inte är tillräckligt flexibla.
Det är ingenting jag hittar på, det står skrivet i kommissionens rapport om den europeiska bilindustrin.
Jag tror att problemet i det här fallet inte är ett lönekostnadsproblem, utan ett lönsamhetsproblem för bilindustrin, i ett sammanhang då man i sista hand frågar sig vem det är som skall köpa bilar då det finns så många arbetslösa!
Men nu, vad väntar vi oss av kommissionen?
Två saker.
Den första är på kort sikt.
Jag accepterar inte tanken att stängningen av Vilvoorde är oundviklig.
Det finns påtryckningsmedel för det.
Om vi tar upp kommissionens stöd till det spanska företaget, är det just för att utöva påtryckningar mot Renault så att det inte stänger Vilvoorde.
Och om det finns ett sammanhang i det kommissionen gör, låt oss då hoppas på att den använder påtryckningen mot Renault för att bevara anläggningen i Vilvoorde, för att bevara sysselsättningen i Vilvoorde.
Vi bör inte acceptera stängningen.
För det andra, det vi väntar oss av kommissionen, det är naturligtvis att den lägger fram förslag, inte bara för att förbättra direktivet om företagsråd, utan också förslag för att företagen inte skall behandla arbetare och företagsenheter som legobitar.
För detta behövs verkligen starka initiativ.
Slutligen ger jag regeringarna en tid för ett sammanträffande.
Den 17 juni skall regeringarna godkänna regeringskonferensens resultat.
Uppriktigt sagt, vare sig det är den belgiska regeringen, den franska regeringen eller andra, låt oss hoppas att de slutligen, inom den här regeringskonferensen, ändrar fördragen för att skapa den första början för det sociala Europa, i annat fall kommer det inte att finnas något sammanhang där heller.
Jag vill tillägga att jag inbjuder alla kolleger som har talat för Vilvoorde att ansluta sig till oss den 16 mars till demonstrationen för sysselsättningen.
