# ID: svediakorp-gov474878
# author: Sainjon (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 457
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, Vilvoorde är ett skolexempel.
Här ser vi vart den ultra-liberala politiken faktiskt leder till, en politik som majoriteten av unionens regeringar stöder och som många av kommissionen enheter delar.
Det räcker inte att ropa elden är lös när huset har brunnit ner.
Det räcker inte att sörja över konkurserna eller att kritisera brutaliteten i vissa tillkännagivanden av fabriksnedläggningar, åtföljda av massiva avskedanden.
Vi måste dra alla nödvändiga lärdomar av Renaultfallet för att undvika den här typen av ekonomisk och social katastrof.
Det är faktiskt tid att ge prov på bestämdhet och framförallt fantasi, och att samtidigt fördöma det rådande hyckleriet i vissa ledarkretsar.
Vi pratar mycket om det sociala Europa, men vilket sociala Europa är det vi pratar om?
Det sociala Europa, det är inte arbetslöshetens, osäkerhetens, utestängningens Europa, det är inte inkräktandet på förvärvade rättigheter, det är inte misär för miljoner medborgare.
Det sociala Europa skall vara det som ger alla rätt till verksamhet, till sysselsättning, till stadigvarande utbildning, till en höjning av levnadsnivån och social trygghet.
Utan tvivel ruskar sådana progressiva mål om seder och bruk i vissa företagsledar- och politikerkretsar, vilka är fångna i ett ekonomiskt och monetärt system som förstärker jakten på lönsamhet och som tenderar att krossa individen.
Man måste reagera utan att vänta, om man inte vill riskera att göra de europeiska folken förtvivlade.
För mig synes det idag oumbärligt att inleda ett reflektionsarbete om uppdelningen av behörighet i sociala frågor mellan medlemsstaterna och Europeiska unionen, men också om det som borde vara en industriell strategi i Europa.
Det är nödvändigt att det i det sociala protokollet, som skall vara införlivat i unionsfördraget 1997, förekommer en tydlig punkt rörande godtyckliga nedläggningar av industriella anläggningar.
Det borde främst klart och tydligt fastslås att en rådfrågning av de anställda, genom de representativa organisationerna, skall påbörjas minst tre månader innan ett definitivt beslut om en omstrukturering fattas.
Dessutom verkar det uppenbart att en anläggning som förfogar över en erkänd teknologisk potential och anställda som har åtnjutit en adekvat utbildning, inte bör stängas från en dag till en annan.
Det är skandalöst att ett företag tar emot gemenskapsstöd och nationella stöd utan gottgörelse, t.ex. förpliktelsen att förbli åtminstone tio år på en plats.
I händelse av ickerespekt skulle företaget, det multinationella, se all hjälp från den Europeiska unionen ta slut.
Slutligen, herr ordförande, stängningen av Vilvoorde är inte en oförutsedd olycka.
Arbetarna har all rätt att motsätta sig den och min grupp stöder dem i den här kampen.
