# ID: svediakorp-gov474875
# author: Bourlanges (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 440
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, tillåt mig att göra ett inledande påpekande.
Då vi alla sörjer över bristen på ett socialt Europa bör man notera att den här debatten, vid sidan av Greens inlägg, idag är strikt binationell.
Jag anser att det är beklagligt och detta visar att det i själva den här kammaren finns en brist på europeisk omsorg.
Man har haft rätt i att kritisera attityden hos företaget Renault som har beslutat om stängningen av fabriken i Vilvoorde, utan ett klart och tydligt formulerat ekonomiskt rättfärdigande, utan föregående samordning med organisationerna som representerar de anställda och utan sociala följd- och omställningsplaner för de anställda som åter är övergivna.
Man har sagt detta och kommissionsledamoten har fällt tårar, uppriktiga föreställer jag mig, över det faktum att företaget i fråga har brutit mot eller underskattat de europeiska direktiven, åtminstone deras anda och kanske också deras ordalydelse.
Jag anser ändå att det ligger ett kollektivt hyckleri i att påstå att om tillkännagivandet hade gjorts under bättre omständigheter, om det hade funnits samordning, om det hade funnits en respekt för de förfaranden som de europeiska direktiven föreskriver, så skulle problemet ha varit löst.
Jag tror att de som av en enkel skärpning av ett visst antal sociala förordningar (även om den är välkommen) väntar sig en lösning på problemet som ställs upp av företaget Renaults brutala beslut, ja, dessa begår ett allvarligt misstag.
I vårt ärende är förvisso bristen på solidaritet, bristen på ett socialt Europa uppenbar, men det finns ett fundamentalt ekonomiskt problem: bilindustrin har just nu en överproduktion på 30 procent, med en produktivitetsökning på sju procent årligen och en efterfrågeökning på en procent.
Man skulle också kunna säga att vi automatiskt skapar, om vi inte vidtar åtgärder, en ökning av arbetslösheten på sex procent per år.
Detta är den ekonomiska verklighet som vi brottas med.
Hur skall man hantera den?
Absolut inte genom statliga kapitalistiska åtgärder som består i att låta skattebetalarna finansiera bristen på produktivitet, utan tvärtemot genom att föra en samordnad politik för att stödja efterfrågan och för stöd-, omställnings- och följdåtgärder genom att ge ny fart åt de strukturella fonderna, som man har gjort inom järn- och stålindustrin och inom varvsindustrin.
Ärade kommissionsledamöter, nöj er inte med att beklaga bristen på solidaritet eller social principfasthet.
Vad som är ifrågasatt i det här fallet är det ekonomiska initiativet.
Ni kommer inte att undslippa större ekonomiska initiativ i den här sektorn.
