# ID: svediakorp-gov474868
# author: André-Léonard (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 324
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, det brutala och ensidiga beslut som fattades av Renaults ledning att stänga sin filial i Vilvoorde har djupt chockerat den europeiska allmänna opinionen.
Den här attityden, präglad av den mest primitiva kapitalism, som jag inte kan finna mig i, kastar ut 3 100 personer med familjer på gatan.
Renault var ändå ett av de första bolagen i Europa som på frivillig basis slöt avtal ifråga om information och rådfrågning av arbetare - kommissionsledamoten påminde om det.
Så varför har man inte rättat sig efter direktivet som inrättar europeiska företagsråd såväl som det som hänför sig till kollektiva avskedanden?
Är det endast marknadens lag som rättfärdigar att kompetenta arbetare avskedas på ett skamligt sätt, offer för globaliseringen och för den oförsonliga konkurrensen?
Jag är liberal men jag kan inte acceptera djungelns lag.
Jag har alltid varit anhängare av en ekonomi i människans tjänst och inte tvärtom.
Idag förstår de europeiska medborgarna inte längre och accepterar framförallt inte längre oberättigade nedläggningar av fabriker och bristen på solidaritet mellan unionens medlemsstater.
Europa kommer inte längre att kunna göra framsteg utan en verklig social och kollektiv insikt från dess regeringars sida.
Denna kris, ännu en - en kris för mycket - kommer att bli, låt oss hoppas det, den utlösande faktorn för det sociala Europa som är så väntat.
Solidariteten mellan Renaults arbetare, vare sig de är belgare, fransmän eller spanjorer kommer att ha tjänat som exempel för alla.
Det är upp till oss, och framförallt våra regeringschefer, att göra allt för att införliva det sociala protokollet, såväl som bestämmelser som är avsedda att främja sysselsättningen, i det framtida fördraget.
Jag tror på Europa, på unionen mellan våra folk, på våra mänskliga resurser, som är vår rikedom.
Låt oss inte offra dem på profitens altare.
