# ID: svediakorp-gov474860
# author: Cresson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-11
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 977
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ärade ledamöter, jag har lyssnat på er med stor uppmärksamhet.
Först och främst finns det en total konsensus för att förbjuda kloning av människor, vilket inte är en överraskning.
Man kommer att behöva upprepa det och man kommer framför allt behöva se till att det här förbudet inte kan kringgås.
Man kommer alltså att behöva anta mycket strikta bestämmelser.
Jag skulle genast vilja lugna de bland er som har ställt frågan.
Kloningen av tackan Dolly har inte alls finansierats av Europeiska unionen.
Den finansierades på lokal nivå.
För övrigt, när det gäller de smått riskabla jämförelserna som gjordes med galna ko-problemet, skulle jag ändå vilja påminna om att galna ko-problemet inte är vetenskapligt, utan att det snarare är kommersiellt och finansiellt.
Det är inte heller ett forskningsproblem, utan ett problem med frånvaro av principfasthet i de veterinära kontrollerna och med släpphänthet i samband med vissa av dessa kontroller.
Det handlar inte alls om ett forskningsproblem.
Ni är många som har tagit upp den rådgivande kommittén för bioteknikens etik.
Denna kommitté existerar, den har inrättats, den är i högsta grad aktiv och gör ett mycket grundligt arbete.
Men samtidigt erkänner jag att detta arbete borde vara mer tillgängligt.
Jag håller helt med om att den etiska kommitténs arbeten borde publiceras oftare och att parlamentsledamöterna skulle ha mer tillgång till dem.
För övrigt, vilket jag nyss betonade i min inledning, håller jag med om att parlamentsledamöterna skall ta den plats som tillkommer dem vid det runda bordet, som sammankallar den etiska kommittén och forskare på hög nivå, så att den här debatten blir en demokratisk debatt.
Å ena sidan har vi de vetenskapliga problemen, å andra sidan de demokratiska problemen.
Det som nyss har sagts är helt riktigt: de fel man har kunnat bevittna under vissa perioder av vår historia, och som man alltid kan frukta för framtiden, beror på frånvaron av demokrati.
Vetenskapen ifrågasätts, självklart, men inte bara den, det finns också ett socialt och politiskt system inom vilket vetenskapen utvecklas.
Det är därför som detta sociala och politiska system bör vara ytterst uppmärksamt på vetenskapens utveckling och som vetenskapens utveckling måste vara känd på ett sätt som gör att man kan följa den, eventuellt kunna föregripa den med förbud, som utvecklingen av kloning av människor.
Det är på detta sätt som man kommer att kunna hindra och förbjuda varje överträdelse som är skadligt på ett filosofiskt plan, på ett etiskt plan.
Innan man kommer fram till ett internationellt avtal, vilket skulle vara helt önskvärt, tror jag att det skulle vara viktigt att vi kommer överens på europeisk nivå.
Emellertid noterar jag, om jag går utanför ramarna för enbart kloning, att de etiska principerna inom området för bioteknologi inte är desamma i de olika medlemsstaterna.
Jag har alltid beklagat att det inte finns en etikkommitté i alla medlemsstater och jag har ofta sagt det vid ministerrådet (forskning).
Vissa av de mest betydelsefulla länderna inom Europeiska unionen har ingen etisk kommitté och detta förmodligen för att de inte lyckas med att definiera ett visst antal grundläggande principer.
Om det inom varje medlemsstat, som t.ex. i Frankrike, redan fanns en etikkommitté som samlade vetenskapsmän, filosofer, specialister inom bioteknik, jurister, myndighetspersoner, humanister, kort sagt en kommitté av den här typen, ledd av en obestridlig personlighet, skulle man redan ha kommit en god bit på väg.
Jag påstår inte att alla våra stater kommer att vara överens om allt, men jag säger att man borde kunna komma överens om en plattform och att vi då skulle ha tagit ett stort steg.
Vi kommer då att vara mycket starkare för att diskutera med amerikanerna och japanerna och att fastställa principer.
Man måste trots allt inte vara blind: om vi i Europa förbjuder ett visst antal tillämpningar inom det vetenskapliga området kommer de europeiska forskarna, och i synnerhet de som är beroende av de stora laboratorierna, att åka till Förenta staterna för att bedriva sin forskning.
Vi har alltså allt intresse - och ni har helt rätt i den här frågan - av att komma överens med de som är våra stora konkurrenter på internationell nivå.
Men för detta måste vi framförallt komma överens sinsemellan.
Idag tyder emellertid allting på att vi, utöver gränsfall naturligtvis, såsom kloning av människor som alla har samma uppfattning om, inte riktigt ännu är redo.
Jag skulle också vilja att dessa etikkommittéer inrättas mycket snabbt och att ni, som här förmedlar det som sägs i era medlemsstater, talar för sådana nationella etikkommittéer hos er.
Det skulle ge mycket större tyngd åt den etikkommitté som kommissionen idag förfogar över och som är särskilt knuten till ordförande Santer.
Det skulle ge mycket större tyngd åt den här etikkommittén som leds av en obestridlig personlighet, Nöelle Lenoir, som även arbetar för Europarådet och som har fått mycket stor uppmärksamhet, för övrigt även utanför Europas gränser.
Idag skulle man alltså behöva förstärka den här strukturen, skänka den mer glans, ge den en mycket mer betydande tyngd, inte bara i Europa, utan även i världen.
Det är en insats som man behöver driva i var och en av våra medlemsstater.
Jag tackar er för ert deltagande, som är ytterst användbart för den här debatten.
Ännu en gång, jag håller helt med om att Europaparlamentet skall delta i de överläggningar som kommer att inledas under de närmaste veckorna.
(Applåder)
