# ID: svediakorp-gov474780
# author: Guinebertière (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 527
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, den tid vi lever i benämns ofta som en krisperiod.
Den liknar mer en djupgående samhällsförändring.
Det nuvarande decenniet skiljer sig från tidigare genom att vi nu genomgår inte endast en normal utveckling utan en verklig samhällsomvälvning.
Allt sker i snabbare tempo, samtidigt som de tekniska framstegen har full genomslagskraft och bidrar till ekonomins globalisering, där marknaderna kommer i första hand och den västerländska människan erfar en allt större känsla av osäkerhet i sin bekvämt inrättade men snart förlegade utveckling.
Kapital, information och varor förflyttas på nolltid.
Vi har trätt in i informationssamhället och dess inflytande på vardagslivet ökar ständigt, vilket får positiva effekter men förvisso även många negativa följder om vi inte är vaksamma.
Föredragande van Velzen har gjort ett bra arbete och jag gratulerar honom varmt eftersom jag delar hans uppfattning.
De värden vi vill att Europeiska unionens informationssamhälle skall grundas på består för medborgaren inte endast av sysselsättning, arbete och utbildning.
I grönboken föreslås visserligen även en fördjupning av den politiska, sociala och civila dialogen, men medborgarens vardagsliv kommer inte riktigt i centrum.
Vardagslivet, som kommer att förändras i grunden av informationssamhället med påföljande isolering och sannolika stora skillnader mellan individerna beroende på vilken generation, vilken socialklass och vilket geografiskt område medborgarna tillhör, behandlas inte tillräckligt.
Grönboken lyckas inte ställa människan och individen i centrum.
Den vilja EU sagt sig ha att låta omvandlingen åtföljas av nya arbetstillfällen är väl värd att hävda men man bortser från risken att arbetstillfällen flyttas till länder utanför EU till följd av det distansarbete som främjas genom den nya informationstekniken.
De åtgärder som planeras för att komma till rätta med bristerna i de individuella kunskaperna inriktas mot nya utbildningsformer.
Riskerna för generationsklyftor ökar härigenom.
Strukturomvandlingen kan inte endast planeras utifrån yrkesmässiga aspekter utan borde snarare baseras på sociala hänsynstaganden.
Man måste också ställa frågan om hur stora kostnader familjens budget klarar, för användning av den nya informationstekniken med abonnemang, inköp av programvaror, CD-ROM, skivor och disketter.
Problemet är att det inom unionen finns stora skillnader i medborgarnas köpkraft, vilket riskerar att bidra till att ett Europa i otakt skapas.
Ur en mer kulturinriktad synvinkel tar grönboken inte hänsyn till den ökande användningen av informationstekniken inom bibliotek, museer och fotoarkiv, och dess inflytande på kunskapen kommer därför inte till sin rätt.
Nämnas kan även att engelskans dominans inom data- och informationsbranschen kan medföra att detta språk utarmas och det faktum att alltför många människor använder engelskan kan medföra att användningen av små länders språk minskar.
Man måste vara på sin vakt.
Informationssamhället får inte skapa klyftor mellan generationerna, mellan dem som har informationstekniken och dem som inte har den.
Dessutom bör man inte underskatta den intellektuella fara som kan ligga i hur informationen uppfattas.
Kort sagt, vill jag uppmärksamma kommissionen och rådet på det utbildningsbehov som olika användare har, då de lever i ett samhälle som deras föräldrar inte helt har lyckats tyda.
