# ID: svediakorp-gov474778
# author: Wolf (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 564
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, jag talar här för min kollega Soltwedel-Schäfer, som tyvärr har förhinder.
När vi tittar närmare på dokumentet måste vi konstatera att det är raka motsatsen till vad vi önskat oss, nämligen en flexibilitet styrd av principer.
Här formuleras principerna först - som van Velzen just har påpekat - och sedan praktiseras motsatsen.
Till en idévärld hör en underbyggnad - en bas av praktiskt anpassad historisk materialism i sin cyniska form - och det enda som återstår för politiken är att påskynda anpassningen av människan till den nya teknologin.
Det finns här en underliggande filosofi som säger: att leva är att fungera, att arbeta och att delta i den kapitalistiska konkurrensen.
Alltså är det egentligen bara de egna företagarna som lever.
Det finns också ett subliminalt löfte om att det skall komma fler människor till godo, men jag tror att Wim van Velzen här med fog har ställt frågan ur ett annorlunda perspektiv, från de socialt svaga gruppernas.
Jag tror att man måste ställa frågan ännu radikalare, nämligen att fråga efter maktförhållanden och de nya möjligheterna till social och politisk emancipation, som är förenade med den nya tekniken och det nya organisationskonceptet som denna har medfört.
Om vi föreställer oss att informationssamhället utan att anpassas konfronteras med vårt samtida tvåtredjedelssamhälle, där det växande armodet och de ökande löneklyftorna omfattar allt större grupper i samhället, då får vi ett nytt stort proletariat som skall underhållas med hjälp av tititainment, som man säger nu, en småborgerlig klass av passiva användare och en ny nomenklatur där de som har makten är masters of the game.
Vi hamnar också i en situation - där kommunikationen antar helt nya dimensioner genom skapandet av virtuella realiteter och gemenskaper - som gynnar två sidor av samma mynt: kulturindustrin som verkar för en passivisering av massorna genom pseudoaktivering, och säkerhetstjänsten som verkar för en centralisering av relevant information och avskärmning av information för att aktivera eliten; och dessa förhållanden skärps, inte upplöses av informationssamhället.
Vi har i parlamentet ofta kritiserat kommissionens taktik att uppnå målen bit för bit.
Här har en liten rest av denna taktik dröjt sig kvar.
Bangemann har redan lovat förbättringar i parlamentet.
Det skall bli ett ramdirektiv.
Av betänkandet från gruppen av experter på hög nivå förstår man att det är möjligt att angripa saken på ett mer omfattande sätt.
Den handlingsplan som man lovat oss kommer förhoppningsvis att innebära slutet på detta ensidiga behandlingssätt.
Här skall också samhällets roll diskuteras.
Skall det fungera som en restresurs eller skall det ha en innovativ, ledande roll?
Det är nödvändigt att närmare förklara vad som menas med ett rättvist standardiseringsförfarande.
Detta utnyttjas ju inte endast av de ekonomiska fraktionerna - som har det största inflytandet - för att driva igenom sina intressen i form av en allmänna standard.
Den hittills bristande samtidigheten hos den tekniska, affärsmässiga och reglerande utvecklingen - som återigen har omintetgjort en anpassning - måste övervinnas.
Och om jag också får tillägga ett ceterum censeo: Den försenade social-ekologiska omställningen av de europeiska samhällena får inte skjutas upp ytterligare.
Den möjliga övergången till ett informationssamhälle utgör inte den minsta förevändning för att dröja ytterligare.
