# ID: svediakorp-gov474777
# author: Van Velzen, Wim (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 789
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
De stora europeiska projekten har alltid samma brist, nämligen att den sociala dimensionen alltid kommer på efterkälken.
Om man nu tar integrationen av Europa, den inre marknaden, EMU eller informationssamhället, ständigt kommer de sociala frågorna i andra hand på dagordningen.
Efter all uppmärksamhet för de elektroniska motorvägarna var det en lättnad att man nu äntligen skall uppmärksamma de sociala aspekterna.
Men det är med blandade känslor som jag har tagit del av kommissionens grönbok.
Inte av undertiteln, för " människan först ", " först människan " framkallar en massa av det som skulle övertyga mig.
Men om man läser betänkandet blir man missnöjd.
" Människan " betraktas i främsta rummet som arbetstagare och viktiga rapporter, som skulle ha kunnat ge en fullständig bild, betänkandet från High Level Group, betänkandet från forum för informationssamhället, används i otillräcklig utsträckning.
Egentligen är endast betänkandet om sysselsättning och yrkesutbildning en helhet och det är bra som sådant, med intressant information om t. ex. det snabba åldrandet av kunskaper och ändringar i företagsorganisationen, men det jag framför allt finner i den sistnämnda är att det i allt för stor utsträckning betraktas som en autonom process och att det ställs alltför få kritiska frågor om t. ex. hierarkins tillbakaträngande med plattare organisation och de följder som det får på utstötningen av mindre utbildad arbetskraft och mindre kvalificerat arbete som vi i Europa behöver så förskräckligt mycket av.
Jag har intrycket att betänkandet vidare lider något av överoptimism.
Det " kommer att gå så bra " om vi snabbt inför och så mycket som möjligt " liberaliserar " informationen i kommunikationsteknologin.
Enligt min åsikt är det struntprat, och jag vill peka på ett betänkande som gjordes för inte så länge sedan för kommissionen och som faktiskt säger att förväntningarna på sysselsättning först kan bli positiva efter år 2000, då skulle det finnas en positiv tillväxt på nya arbeten inom sektorn för den elektroniska kommunikationstekniken.
Men år 2000 kommer många mycket traditionella arbeten att utplånas, mer än hundratusen.
Genom den optimism som man tydligen vill utstråla har man därefter enligt min åsikt ägnat otillräcklig uppmärksamhet åt vad jag skulle vilja kalla den " beledsagande politiken ".
Om man utgår från att det även i fortsättningen kommer att finnas många arbetslösa, i varje fall de tjugo miljoner som vi alltjämt har, då blir instrument som arbetstidsförkortning och det ökade utnyttjandet av kapaciteten inom den tredje sektorn en ovanligt intressant strategi som är fullkomligt obeaktad i den grönbok som ligger framför oss.
Vidare ägnas ingen uppmärksamhet alls åt vad jag skulle vilja kalla insider- och outsiderproblemet.
Utbildningen av människor för informationssamhället fokuseras endast på människor som redan har arbete, varigenom följaktligen alla som inte har något arbete, som är arbetslösa, som är pensionerade eller av andra skäl inte inbegrips, står utanför.
Därmed öppnar vi vägen till ett minst tvådelat samhälle.
Skriande fann jag egentligen framför allt den begränsade synen på utbildning.
När jag ser vad där står om utbildning har man egentligen endast uppmärksammat den person som det lönar sig att anpassa till informationstekniken i stället för tvärtom: Tillämpning av ny teknik för att lösa aktuella samhälleliga problem som arbetslöshet, fattigdom, miljöförstöring och uppspaltningen av vårt samhälle.
Utbildning är mer än en yrkesutbildning.
Utbildning är även vidareförandet av en civilisation, införandet av människor i vår civilisation.
Den aspekten saknas fullkomligt i den grönbok som ligger framför oss.
Vad som behövs i det handlingsprogram som nu ska formuleras efter antagande och bearbetning av mitt betänkande är att det i varje fall finns en jämvikt i handlingsprogrammet.
Inte bara uppmärksamhet åt sysselsättningen utan åt alla samhälleliga faktorer, mer samordning i kommissionen om jag får be.
För ögonblicket lider kommissionen enligt min åsikt av en allvarlig oklarhet.
Det är nästan omöjligt att i den enorma strömmen av rapporter utläsa kommissionens uppfattning, eftersom rapporterna på olika sätt strider mot varandra.
Mindre räddhåga i handlingsplanen för ny regelgivning.
Jag anser inte att man ska blockera nya utvecklingar, att man hela tiden måste bromsa.
Man måste ge dem tid.
Men det finns svaga punkter att vänta sig med distansarbete, med människors säkerhet och hälsa, skydd för arbetstagare där man skulle kunna sätta gränser med direktiv.
Jag anser att kommissionen måste upphöra med sin räddhågsenhet och tydligt ange var de europeiska myndigheternas rättigheter och ansvar ligger, och man måste även visa mer aktivitet inom lagstiftningsområdet än vad som nu är fallet.
