# ID: svediakorp-gov474756
# author: Schulz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 615
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr minister, ärade kolleger!
Kollegan van Lancker har i sin redogörelse använt sig av ett nyckelbegrepp för debatten om fri rörlighet inom EU, nämligen att den allt mer sker på basis av en åternationalisering; en enligt min mening farlig åternationalisering, eftersom den utlöser en diskussion inom unionen - vilket också betänkandet av van Lancker tydligt visar - som kan liknas vid två tåg på kollisionskurs.
Inom Europeiska unionen har man å enda sidan, på grundval av gemenskapsrätten, fri rörlighet för tjänster, kapital och varor, men emellertid inte någon fri rörlighet för människor.
Om man å ena sidan skapar en union där man kan transportera kor, vart som helst och i vilket tillstånd som helst utan att bli utsatt för kontroll, där man kan överföra pengar, hur mycket, hur länge, hur ofta och vart man vill, där man kan sälja alla typer av tjänster - ta byggbranschen som exempel - ofta utanför lagens gränser, utan att åtalas, men där å andra sidan aktningsvärda medborgare - t.ex. en medlem av Europaparlamentet som vill resa från Tyskland via Luxemburg till Frankrike för att där sköta sitt arbete - måste stå ut med att kontrolleras varje gång, eftersom den franska regeringen hävdar att den måste skydda sina gränser mot nederländska narkotikahandlare.
Och detta drabbar inte endast aktningsvärda medborgare som sitter i Europaparlamentet, utan även många andra människor; man får då lätt intrycket att det finns en Europeisk union där man kan göra vad man vill med pengar, varor och tjänster, men vars medborgare utestängs från den fria rörligheten med de mest slitna argument.
Dessa argument har oftast sin grund i att regeringarna - och detta vill jag säga som en provokation - inte längre kan kontrollera sina inrikespolitiska problem, vare sig de är av ekonomisk eller social natur, och därför iscensätter gränskontrollen som ett teaterstycke för att lugna den egna befolkningen med mottot: vi får kriminaliteten under kontroll om vi bara placerar ut tillräckligt många poliser vid våra gränser.
Hur dumma tror medlemsstaternas regeringar att deras medborgare egentligen är?
Tror de att narkotikahandlarna tar väskan och åker till gränsen mellan Luxemburg och Belgien bara för att Schengenavtalet inte följs, och där snällt väntar på frågan " Har ni något att förtulla "?
Kollegan van Lancker påpekar också helt riktigt att Schengens informationssystem å andra sidan kommer att missbrukas och användas som ett skydd mot illegal invandring, som för övrigt inte går att kontrollera, eftersom det fortfarande inte finns tillräckligt många människor i EU som öppet hävdar att vi är en invandringskontinent och därför måste ha en reglerad invandring.
Om vi inte ser till att införliva Schengensamarbetet i gemenskapsrätten, kommer vi att få se en utveckling - herr minister, jag riktar mig mot er i egenskap av ordförande för Schengens verkställande råd -, som rådet kanske gärna vill se, men inte vi som parlament, nämligen att den fria rörligheten inom EU inte förverkligas på EG-rättslig basis, där den hör hemma, utan i form av samarbete mellan regeringarna utanför gemenskapsrätten, på mellanstatlig avtalsnivå, vilket slutligen leder till att rådet säger, jo, vi har fri rörlighet, men vi har den inte där den hör hemma rent juridiskt.
Det är därför absolut nödvändigt att detta parlament i dag deklarerar att vi önskar fri rörlighet.
Vi är också genomgående positivt inställda till de konstruktiva elementen i Schengenavtalet, men vi vill att den gemenskapsrättsliga grundvalen med parlamentarisk kontroll äntligen garanteras.
