# ID: svediakorp-gov474754
# author: Van Lancker (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-03-10
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 831
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag kan föreställa mig att kollegan Fabre-Aubrespy, om han vore närvarande, skulle säga att detta parlament inte har något att göra med Schengen, men jag tror att denna rapport om Schengen kommer vid en särskilt kritisk tidpunkt, nämligen vid en tidpunkt när det inom ramen för regeringskonferensen diskuteras om Schengens framtid och om möjligheterna att äntligen föra tillbaka Schengen dit det hör hemma och det är i fördraget.
Schengen har alltid tänkts som ett laboratorium för en framtida europeisk reglering.
Men den europeiska regleringen får inte bara bli en kopia av provmodellen utan måste förbättras på många punkter.
Det faktum att Schengenländerna i brist på en europeisk samsyn själva anstränger sig för att förverkliga fri rörlighet för personer och invånarnas inre säkerhet anser jag är en bra sak.
Kritiken från detta parlament gäller framför allt det sätt på vilket dessa målsättningar eftersträvas.
För det första har Schengen vikit av från det ursprungliga målet, nämligen att skapa ett stort europeiskt område där människor kan röra sig fritt.
I praktiken har regeringarna knutit allt fler villkor för personers fria rörlighet.
Sedan två år håller den franska regeringen envist fast vid sina gränskontroller.
Varje argument duger för detta: GIAterrorister skulle slinka in via Belgien, från Nederländerna smugglas narkotika och inom en snar framtid kommer Italien inte att kunna hålla emot de illegala immigranterna.
Nationell suveränitet väger uppenbarligen fortfarande tyngre än internationellt samarbete.
Men även andra nationalstater missbrukar ofta Schengen för en repressiv politik, framför allt med avseende på oönskade utlänningar, emigranter och flyktingar.
Av Schengens årsrapport framgår att Schengens informationssystem huvudsakligen används som en databank med oönskade utlänningar.
Flyktingar vägras i allt större utsträckning tillträde till Schengenområdet vid de yttre gränserna och på flygplatser.
Och Schengen bygger själv upp en andra spärr runt sitt område utan någon garanti att asylsökandes rätt att begära asyl och deras rätt att inte avvisas respekteras.
Med Schengen när man en farlig idé, nämligen idén att antimigrationspolitik är lika med ökad säkerhet.
Detta parlament har emellertid till övermättnad upprepat att internationellt organiserad kriminalitet sedan länge inte kan bekämpas genom att man täpper till gränserna.
Men under tiden kommer det polisiära samarbete som måste till för att bekämpa kriminaliteten på efterkälken.
Poliser gör knappast bruk av Schengen, bara de små bilaterala regleringarna i gränsområdena börjar man så smått skönja några små framgångar, utom - vilket är en cynisk verklighet - i samarbetet med Frankrike, där de absolut inte fungerar.
Under tiden sörjer emellertid Schengenlabyrinten för att den dagliga verksamheten kommer att bestå av en grå verksamhet av personliga kontakter mellan poliser, en verksamhet över vilken det inte finns någon som helst demokratisk eller rättslig kontroll.
Schengen måste därför snabbt lägga om sina prioriteringar, välja andra prioriteringar som man verkligen kan kalla för säkerhet.
För det andra: Detta parlament har alltid anklagat Schengen för brist på parlamentarisk och rättslig kontroll.
Av denna rapport framgår ännu en gång att de flesta nationella parlamenten knappast har den information och de juridiska möjligheter som behövs för att via deras egen minister kontrollera Schengenavtalet.
Den rättsliga kontrollen av Schengenavtalet är minimal med tanke på att EG-domstolen inte har någon befogenhet, måste tvister om tolkning och definition av Schengenbestämmelser avgöras av nationella domare eller av den verkställande kommittén.
Följden blir ofta en stor röra.
För övrigt är internationellt informationsutbyte och internationellt polisiärt samarbete utan internationell rättslig och parlamentarisk kontroll en fara för demokratin.
Därför insisterar Europaparlamentet med anledning av den rapporten på nytt att Schengenfrågorna inordnas under gemenskapen, varigenom kommissionen slutligen skulle få initiativrätt beträffande frågor om fri rörlighet för personer, även beträffande frågor om inre säkerhet för Europas invånare, varvid EG-domstolen och Europaparlamentet äntligen skulle spela sin roll.
Det är uppenbart att de irländska förslagen, och egentligen i mindre utsträckning de nederländska förslagen med avseende på Schengenfrågorna, uppfyller våra krav.
Den fria personliga rörligheten så som den ligger fast i dessa förslag tunnas ut genom en mängd föregående kompenserande åtgärder och jag tror att jag alltså med rätta kan säga att fri personlig rörlighet i dessa förslag skjuts upp i det oändliga.
Europaparlamentets och EG-domstolens roll besätts inte eller torpederas helt och hållet.
Jag tror att vid denna regeringskonferens, liksom de förslag som nu ligger, mer än någonsin en åternationalisering av denna politik står på dagordningen och det är något som detta parlament aldrig skulle tillåta.
Därför är det även viktigt att denna Schengenrapport föreligger för att man ännu en gång skall trycka på att medborgarnas säkerhet och den fria personliga rörligheten är frågor som måste regleras på europeisk nivå om vi vill utöva en demokratisk och rättslig kontroll av dessa ytterst viktiga saker.
Jag hoppas även att detta parlament godkänner denna rapport med stor majoritet.
