# ID: svediakorp-gov474669
# author: Torres Marques (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 483
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, det initiativbetänkande vi behandlar idag, författat av Lulling, som jag vill tacka, är mycket svårhanterat på grund av att det behandlar en grupp på miljoner osynliga arbetar, så osynliga att man i statistiken officiellt klassar dem som inaktiva.
Inaktiva eftersom de inte är registrerade som arbetslösa och inte heller söker arbete, eftersom arbete är det de inte saknar.
Det är bara så att arbetet inte är varken erkänt eller betalt.
Detta förhållande gäller framför allt de oberoende arbetarnas kvinnor, som, när det är frågan om arbetare på landet eller i andra typer av mycket små familjeföretag som förekommer överallt, hjälper dem.
Detta berör enligt gjorda studier miljontals personer.
Oavsett om vi talar om gemenskapens lagstiftning eller om nationell lagstiftning, kolliderar denna med en verklighet mycket långt från lagens andemening, när man uttryckligen talar om medhjälpande makor och makar till egna företagare, vilket är fallet med den portugisiska lagstiftningen.
Kvinnorna ser det många gånger som sin skyldighet att hjälpa sina makar eller sambor gratis och betraktar detta enorma arbete, utan att det för den skull tas med i ländernas beräkning av nationalprodukten, som en skyldighet som följer av att vara maka.
Om vi till detta faktum lägger frånvaron i lagen och av rättigheter denna ger, förstår man varför vi talar om osynliga arbetare.
De arbetar men tjänar inget.
De arbetar men har inga sociala rättigheter, även om lagen förutsäger detta.
Det är därför jag instämmer med förslagen i betänkandet, och med de ändringar som hjälper till att lyfta fram hela denna arbetande grupp, obligatorisk inskrivning av medhjälpande makar och makor i socialförsäkringssystemet, skyldighet för medlemsstaterna att inte enbart vidta lämpliga juridiska åtgärder, utan också att anstränga sig för att se till att dessa åtgärder verkligen tillämpas, stimulansåtgärder för de familjeföretag som uppfyller dessa skyldigheter, är alla förslag som måste stödjas.
Det är därför väsentligt att kommissionen förbereder ett nytt direktiv i denna fråga, både utifrån social synvinkel och från ekonomisk.
Det finns slutligen många fler arbetare, det är bara det att de inte räknas med i varken BNP eller i socialförsäkringssystemet.
Förslagen förefaller mig också, vad gäller flexibiliteten i systemet och anpassningen till företagens storlek, vara väl genomtänkta, vilket också gäller förslaget att dessa kostnader för socialförsäkringen, i de mycket små familjeföretagen, bör vara avdragsgilla i företagets bokföring.
Avslutningsvis ber jag också förbunden för oberoende arbetare att de skall se det som sin strikta skyldighet att också kämpa för respektive medlemmars makars och makors sociala situation.
Jag gratulerar därför återigen föredraganden och hoppas att detta förslag, som Europaparlamentet säkerligen kommer att anta idag, snabbt kommer att bli till ett förslag till direktiv på kommissionens bord.
