# ID: svediakorp-gov474662
# author: Lulling (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 928
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, de som ställer upp föredragningslistan följer alltför ofta en märklig värdeskala och prioriteringsordning som styrs av helt andra lagar än förnuftets.
Därför har det betänkande från utskottet för kvinnors rättigheter som jag har äran att presentera - ett betänkande som direkt berör minst tio miljoner medhjälpande makor i Europeiska unionen, och kanske uppemot det dubbla - förpassats till denna glest besökta kammare en fredag förmiddag.
Det är sant att vi har hård konkurrens från galna kor, som det likaså är svårt att hålla räkningen på i Europeiska unionen.
Det är också sant att de miljoner medhjälpande makor som arbetar i sina mäns företag, utan formell status och egen socialförsäkring, blottställda vid en eventuell skilsmässa och utan rätt till de tillgångar de bidragit till att skapa, med sin svåra belägenhet inte på samma sätt som de galna korna sätter känslorna i svallning på våra kollegor som i veckan lade fram ett misstroendevotum mot kommissionen.
Året är 1997.
I september 1994 lade kommissionen fram ett betänkande om det nedslående genomförandet av 1986 års direktiv om tillämpningen av principen om likabehandling av kvinnor och män med egen rörelse, inbegripet medhjälpande makor och makar.
Vi bemötte aldrig detta direktiv med någon större entusiasm, då det till sitt innehåll kan betecknas som urvattnat jämfört med kommissionens inledande förslag, men det var åtminstone något, och jag vill inte förneka att framsteg har skett i vissa medlemsstater, men mer än tio år efter direktivets antagande är fortfarande majoriteten av de medhjälpande makorna och makarna till rörelseidkare en osynlig och socialt utslagen arbetskraft.
Eftersom betänkandet om tillämpningen av direktivet, som utarbetades av kommissionen minst tre år för sent, inte föreläggs parlamentet har utskottet för kvinnors rättigheter måst sammanställa ett initiativbetänkande om denna osynliggjorda och diskriminerade arbetskraft som utgörs av medhjälpande makor i miljoner familjeföretag, främst inom jordbruk, SMF, hantverk och handel, men även av makor till fria yrkesutövare.
Jag har bedömt att det inte tjänar något till att beklaga sig över det som varit och över det faktum att 1986 års direktiv totalt misslyckats med att nå sitt mål, och att vi nu måste se framåt, dvs. presentera konkreta förslag för att ge det urvattnade direktivet från 1986 kött på benen - förslag som kan stärka de medhjälpande makornas utsatta ställning, särskilt vid en eventuell skilsmässa eller vid makes bortgång.
Låt oss inte glömma - subsidiaritetsprincipen förpliktar! - att den ändring av direktivet vi vill se endast kan fastställa ramen för medlemsstaternas åtgärder i syfte att förverkliga de mål som jag vill sammanfatta som följer.
Vi vill ge medhjälpande makor och makar en rättsställning som ger dem möjlighet att välja mellan benämningarna kontraktsanställd maka eller make, maka eller make knuten till företaget samt medverkande maka eller make.
Vi vill att medhjälpande makor och makar obligatoriskt skall betala till socialförsäkringssystemet och att risken för sjukdom, invaliditet, olycksfall och ålderdom skall täckas.
Vi förordar skattelättnader, dvs. att det belopp som faktiskt betalas ut till makan eller maken skall ingå i företagets rörelsekostnader, naturligtvis dock under förutsättning att beloppet utgör normalt vederlag för sysslor som faktiskt utförs och att hänsyn tagits till alla obligatoriska avdrag och avgifter.
Vi anser också att nödvändiga åtgärder måste vidtagas för att medhjälpande makor och makar som arbetat ett antal år i familjeföretaget inte förfördelas med avseende på arvslott eller arvsföljd.
Till sist vill vi att branschorgan och sammanslutningar i de berörda sektorerna i rimlig utsträckning skall företräda medhjälpande makor och makar.
När det exempelvis gäller invaliditets- och ålderdomsförsäkring är det i mitt land sedan 1988 obligatoriskt för medhjälpande makor och makar att vara ansluten till en sådan, med möjlighet till dispens.
Sanningen är den att dispensen, som beviljas alltför lättvindigt, lett till att endast 164 av 2 000 hantverksföretag, där makan helt uppenbart bidrar till verksamheten, betalar till dessa försäkringar.
Situationen är lika katastrofal inom handel och fria yrken.
Varför?
Brist på information, rädsla för den kostnad inbetalningarna medför - även om dessa är avdragsgilla - eller helt enkelt slarv och ointresse.
De lagstiftare vi vill göra anspråk på att vara borde veta att vi ofta måste bevaka medborgarnas intressen mot deras vilja, särskilt när de tenderar att skygga för kostnader.
Därför har vi också lagt fram förslaget om obligatorisk registrering av medhjälpande makor och makar, så att de inte längre skall utgöra en osynlig arbetskraft.
Jag har hört uppgifter om att en viss typ av press i Förenade kungariket betonat detta krav extra starkt, för att lansera en ny kampanj mot Europa.
Jag hoppas att detta är sant, för det skulle åtminstone innebära att den allmänna opinionen varskos och får veta att parlamentet ägnar sig åt denna osynliga arbetskraft.
Jag vet att kommissionen är i färd att organisera rundabordssamtal med berörda organisationer för att debattera de medhjälpande makarnas och makornas behov.
Jag har medverkat vid det första av rundabordssamtalen.
Om detta fortsätter och kommissionen drar de nödvändiga slutsatserna av dessa samtal och av vårt betänkande, kan jag åtminstone för egen del försäkra att den inte löper någon risk för misstroendevotum.
Om så inte vore fallet skulle jag däremot inte kunna hitta någon bättre anledning att misstro en kommission som struntar i tio miljoner unionsmedborgare - åtminstone inte jämfört med vad vi dryftat nu i veckan.
