# ID: svediakorp-gov474654
# author: McCartin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 666
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, jag skulle å min grupps vägnar vilja tacka herr Mulder för hans betänkande och säga att min grupp accepterar det och uppskattar hans hårda arbete, uppriktighet och rättvisepatos.
Det är naturligtvis vår främsta plikt, som ledamöter vid parlamentet, att se till att bedrägerier och slöseri inte sker och vi måste uppmärksamma att det finns en naturlig tendens för medlemsstaterna att vara mindre försiktiga när de har att göra med gemenskapsmedel än med sina egna direkta skattemedel - vilket är förståeligt.
Föredraganden nämner siffran 800 miljoner ecu.
Denna siffra kan verka ganska otrolig för den vanlige medborgaren.
Men å andra sidan motsvarar detta bara 2, 5 % av utgifterna för jordbruket.
Så man kan se det mot olika bakgrund.
Vi måste också förstå att detta inte är pengar som förlorats utan pengar som kunde ha förlorats.
Detta är den viktigaste skillnaden i det vi talar om.
Vi vet att en del av det gått förlorat; en del av det känner vi inte till och om vi gjort det skulle det gå att få tillbaka.
Jag måste göra en personlig reservation när det gäller denna nivå på 25 %.
Vi har böter på 2 %, 5 % och 10 % när medlemsstaterna gjort sig skyldiga till ansvarslöshet eller ett misslyckande som kan leda fram till en förlust av intäkter för gemenskapen.
Om vi förlorar 25 % av gemenskapens intäkter så måste det vara något allvarligt fel först och främst med kommissionen - och med de nationella administrationerna.
Om den här typen av förluster och slöseri uppkommer, bör systemet dras tillbaka fullständigt.
Jag accepterar inte att kommissionen är så blind så att den rutinmässigt tillåter situationer då detta kan ske.
Jag håller till viss del med om den punkt som Jan Mulder tog upp angående kommissionens beslut i relation till Irland.
Jag skulle vilja poängtera - även för Terry Wynns räkning - att det inte fanns några identifierbara förluster i det irländska fallet.
Administrationen var dålig vilket kan ha orsakat förluster.
Om förluster uppstod och folk var skyldiga till bedrägeri så skulle de ha dömts och pengarna skulle ha betalats tillbaka.
Men detta var inte fallet: det fanns en ansvarslöshet som kan ha lett fram till förlust av gemenskapsmedel.
Kommissionens tjänster - herr Fischlers tjänster - förslog att de skulle reducera eller skjuta upp hälften av den 10-procentiga boten för 1991 och att om saker och ting reddes ut i Irland - vilket naturligtvis skedde - så skulle detta kunna förlåtas efter två år.
Med andra ord påverkade inte kommissionens beslut gemenskapens resurser på något sätt.
Det som kommissionen gjorde var att fatta ett kontroversiellt beslut som fick ett enormt genomslag i media och skickade fel signaler till parlamentet att en större eftergift hade skett i det irländska fallet, fastän så inte var fallet.
Och det sände ut fel signaler till allmänheten att man kan vara skyldig och, genom politiska manipulationer, klara sig undan.
Faktum var att detta var ett PR-utspel från kommissionens sida och jag beklagar detta för att det inte gagnade den irländska situationen.
Jag skulle till sist vilja säga att vi måste vara tuffa om vi skall ta till vara våra intressen, därför att den gemensamma jordbrukspolitiken har råkat i vanrykte.
Men det är inte bara på jordbruksområdet som det sker bedrägerier inom gemenskapen.
Jag hörde ett nyhetsinslag på BBC som citerade en brittisk minister som sade att om han hade kunnat få stopp på fusket inom det brittiska socialförsäkringssystemet, så skulle han spara 6 miljarder pund årligen.
Det sker alltid en viss mängd bedrägeri och fusk när lokal eller nationell administration är inblandad.
Det sker inte bara här - men det är inget skäl till varför vi inte skall ta itu med hårdhandskarna för att komma till rätta med det.
