# ID: svediakorp-gov474653
# author: Wynn (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 662
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, om vi hade talat om 1995 års avslut av räkenskaperna skulle vi kunna säga att det finns något ruttet i kungariket Danmark och vi hade kunnat hänvisa till fetaost.
Vi avser nu emellertid inte 1995 års räkenskaper utan 1992 års, och vi kan säga att det är något galet i staten Irland och i åtskilliga andra medlemsstater när man tittar på avslutet av räkenskaperna.
Herr Mulder har arbetat mycket hårt med detta betänkande och budgetkontrollutskottet har inte tagit lätt på saken.
Det finns oroande aspekter om det sätt på vilket jordbruksresurserna behandlas och när det rör sig om avslut av räkenskaperna verkar det alltid vara problem.
I sin rapport belyste revisionsrätten problemen på ett ganska tydligt sätt, och om man tar en titt på de två fall som herr Mulder nämnde, nötköttsproblemet i Irland och bomullsproblemet i Grekland, så finns det en hel del att oroa sig över.
Jag får intrycket att det är lite som en holländsk auktion - inte för att jag någonsin varit på en sådan - men det är så vi bestämmer vad som skall tillfalla och vad som inte skall tillfalla gemenskapen.
Därav skälet till förslaget med siffran 25 %.
Det verkar alltid vara en fråga om " ja, det kanske är så att det skett en del oegentligheter och det kanske har förekommit en del bedrägerier men vi behöver inte betala tillbaka alla pengar ".
Budgetkontrollutskottets problem är det faktum att vi aldrig är säkra på hur mycket gemenskapen kan kräva tillbaka och vad kommissionen bör göra för att få tillbaka pengar som betalats ut felaktigt.
I punkterna 8 och 9 i herr Mulders motivering finns två mycket viktiga punkter.
Han säger: " Det går sålunda inte att undvika att få intrycket i detta fall (fallet med det irländska nötköttet) att kommissionen till sist vek sig för det politiska trycket och inte längre ledsagades i sitt beslutsfattande av den stora förlustens inverkan på gemenskapens budget.
Den har följaktligen inte bara accepterat förlusterna för gemenskapen utan också förnekat dess egna tjänsters arbete.
Dessutom skulle kommissionen möjligen kunna anklagas för att inte behandla medlemsstaterna lika, eftersom räntekorrigeringarna för Frankrike och Italien i samband med lagringen av nötköttet inte justerades nedåt, ¼ ".
Det är ett extremt oroande fall och när vi ser att 100 miljoner ecu inte återkrävs från Grekland ger det oss en hel del att tänka på.
I punkt 20 i motiveringen säger herr Mulder: " Totalt uppgår sålunda förlusterna för gemenskapen till över 1 miljard ecu, vilka uppstod under tidigt 90-tal och utjämnats först nu, och då endast till en viss del. "
Vi hade stora förväntningar på förlikningsförfarandet.
Vi hoppades att förlikningsförfarandet skulle klargöra situationen, att göra saker och ting enklare.
Vi hoppades att medlemsstaterna inte skulle behöva gå till domstolen, men nu kan vi se att irländarna, som gjort en ganska bra affär av nötköttsfallet, överklagar till domstolen mot kommissionens beslut om räkenskapsavslutet och detta ger inte mycket rum för optimism.
Jag menar att den mest talande punkten i herr Mulders betänkande finns i det sista stycket där han säger: " man behöver också ställa sig en annan fråga: är de korrigeringar som föreslås av kommissionen möjligen för låga för att utjämna förlusten i gemenskapens budget? "
Detta är en fråga som kommissionen verkligen behöver besvara.
Angående de två rekommendationer som rör fördröjningen av ansvarsbefriandet kan jag säga att jag hoppas att kommissionen inte tror att parlamentet spelar något slags spel genom att i december fastställa siffran för personalstyrkan i de olika avdelningarna och sedan återkomma i mars och rekommendera förstärkningar.
De är två olika förslag vid två skilda tidpunkter.
Jag är säker på att parlamentet och kommissionen kan komma överens om vilket sätt som bäst leder framåt.
