# ID: svediakorp-gov474652
# author: Mulder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-21
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 720
# sentences: 39
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, redan sedan många år har vi en europeisk jordbrukspolitik.
Genom åren har det funnits mycket kritik på denna jordbrukspolitik.
Jag vill i det här ögonblicket inte gå in på kritikens meriter.
Men en sak måste dock stå helt klart.
Om det finns förordningar, måste man hålla sig till dem, och om det görs utgifter, måste de göras enligt reglerna.
I detta parlament har det under årens lopp rests ansenliga tvivel om utförandet av dessa finansiella regler.
Det var därför som detta parlament den 17 mars 1995 antog en resolution där det fastställdes att från varje år skulle en specifik ansvarsfrihet utfärdas för jordbruksutgifterna från de europeiska garantifonderna för jordbruket.
Också Revisionsrätten har tillkännagivet att en speciell rapport om dessa utgifter skall utges varje år.
Det var förra året i april som parlamentet för första gången uttalade sig enligt denna procedur, och slutsatserna som då formulerades är fortfarande intressanta.
För det första konkluderade resolutionen från förra året att personaltjänsterna som skulle göra kontrollerna var totalt underbemannade.
I resolutionen från förra året begärdes att femton extra personer skulle anställas.
Vi kan, ett år senare, konstatera att endast tre anställts.
Den andra viktiga punkten från resolutionen från förra året är att om finansiella rättelser tillämpas, skall de endast tillämpas på tekniska meriter, och politiska beslut får inte spela någon roll.
Ett år senare, med hjälp av rapporten från Revisionsrätten, kan vi åter konstatera att kommissionen inte hållit sig till detta.
Om vi nu tittar på utgifterna 1992, så kan vi säga att av hela utgiftsmönstret på ungefär 30 miljarder ecu, skulle 800 miljoner föras tillbaka.
För det andra, har kommissionen dessutom givit vissa fördelar till länder som enligt Revisionsrätten inte var riktiga.
Främst vill jag då nämna fallet med nötköttslagring på Irland.
Det har genomförts på ett konstigt sätt.
Kontrolltjänsten för Generaldirektorat VI konstaterar att något gått fel och lägger på rättelser på 5 %.
Sedan säger den finansiella kontrollören från kommissionen: det är för lite, allvarliga fel har begåtts, det måste bli 10 %.
Generaldirektorat VI finner sig sedan i tanken och säger sedan ännu en gång: det måste verkligen bli 10 %.
Irland protesterar, men kommissionen - den tekniska tjänsten - vidhåller, men vad gör den Europeiska kommissionen som politiskt organ?
De lägger yttrandet från den tekniska tjänsten åt sidan och beslutar ändå om 5 %.
Förlust för gemenskapens budget: ungefär 30 miljoner ecu.
I fallet med Grekland för produktionsstödet för bomull, kan ungefär liknande påpekanden göras.
Förlust för budgeten med tillägg av bomullen: ungefär 30 miljoner ecu.
I alla dessa fall gav kommissionen som svar på kritiken från Revisionsrätten att medlemsstaterna får fördelen vid tvivel.
Vi är inte eniga med detta, fru ordförande.
Vilka läxor kan dras ur allt detta?
För det första: personalbrist får inte vara något argument för att otillräckligt kontrollera sakerna.
Investeringen i personal ger mer än väl tillbaka pengarna senare.
För det andra: en rättelse i efterhand på 930 miljoner ecu och enligt Revisionsrätten antagligen ännu högre, är hur som helst alldeles för hög, mer än 5 % av jordbruksbudgeten och måste endera genom bättre tillsyn eller genom bättre regelgivning kontrolleras.
För det tredje: det är oförlåtligt att den Europeiska kommissionen kapar av efterlevnaden av föreskrifter genom att minska finansiella rättelser för ett visst år, trots att inga förbättringar under budgetåret konstaterats.
Dessutom tycker vi, att den stora frågan är om maximumet på 10 % finansiella rättelser verkligen är tillräckligt.
Vi begär en extra finansiella rättelse på 25 %.
Förra året gav detta parlamentet den Europeiska kommissionen fördelen av tvivlet.
I år kommer vi inte att göra det.
Vi skjuter upp godkännandet av jordbruksutgifterna för 1992 tills villkoren som jag ställt är uppfyllda.
Vi kommer att vara tvungna att se till att jordbruksutgifterna är i ordning i framtiden och att medlemsstaterna, så väl allmänheten som medlemsstaterna själva, inte har intrycket av att kommissionen inte utför detta på ett riktigt sätt i framtiden.
