# ID: svediakorp-gov474633
# author: Pinheiro (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,266
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, kommissionen skulle vilja gratulera föredraganden, herr Fassa, till hans betänkande och håller rent allmänt med om dess slutsatser och rekommendationer.
Betänkandet är ett mycket positivt steg i processen att formalisera ett tillvägagångssätt som genomsyrats av ett fortlöpande samråd med ett brett spektrum av intresserade parter under hela dess utveckling.
Kommissionen skulle vilja välja ut ett antal punkter som betonats av föredraganden för en särskild kommentar och även ge ledamöterna en uppdatering rörande tillämpningen av hjälpaktionerna, återhämtnings- och utvecklingsbiståndet, såväl som att kommentera en del viktiga frågor rörande humanitärt bistånd och ECHO.
Jag är övertygad om att biståndsprocessen kan förbättras genom en korrekt förståelse av förstärkningen av sammanfogningen mellan de olika faserna i hjälpaktionerna, återhämtnings- och utvecklingsbiståndet.
Lika viktigt, och lika betonat i herr Fassas betänkande, är behovet att samordna gemenskapens och medlemsstaternas åtgärder och, inte minst, utöver detta, att se till att det finns en bra samordning mellan kommissionen och de andra större internationella organisationerna och byråerna.
Endast då kan vi säkerställa enhetlighet och främja effektiviteten.
En annan avgörande punkt är behovet att på ett bättre sätt rikta biståndet till människor som verkligen har behov av detta.
Detta kan vara mycket svårt i praktiken, särskilt vid mänskliga krissituationer när det rör sig om stora flyktingströmmar och osäkerhet, men det är i vilket fall som helst mycket viktigt att både använda medlen på bästa sätt och upprätthålla allmänhetens stöd för tillhandahållande av livräddande bistånd på längre sikt.
Dessutom har mycket humanitärt bistånd varit tvunget att ges i konfliktområden där civilbefolkningen påverkats i allt högre grad av våldet, eller till och med utgjort ett direkt mål.
Under sådana förhållanden står det humanitära samhället inför många grundläggande men ändå extremt svåra frågor vad gäller biståndets neutralitet och opartiskhet.
Frågor kan rättmätigt ställas om hur manipulation och plundring av stridande fraktioner kan undvikas, hur man möter brott mot de mänskliga rättigheterna, hur biståndsarbetare skyddas och så vidare.
Mycket av denna oro ligger bakom de punkter som ställs upp i det föreliggande betänkandet.
Kommissionen har klart uppmärksammat de allvarliga svårigheter som existerar när man skall tillhandahålla humanitärt bistånd under dessa förhållanden.
En medvetenhet om de inneboende riskerna och en fortsatt analys av krissituationer, antingen beroende av politiska eller ekonomiska skäl, är en viktig del av detta arbete.
Det är emellertid nödvändigt att förstå att de problem man möter varierar avsevärt från en krissituation till en annan.
Kommissionen gör stora ansträngningar för att få till stånd en samordning med partners som till exempel icke-statliga organisationer, Röda Korset och olika FN-organ, för att anpassa responsen till varje ny situation.
Betänkandet tar upp frågan om konfliktförebyggande åtgärder, och detta välkomnas naturligtvis av kommissionen.
Förebyggandets betydelse kan inte överskattas; konfliktförebyggande åtgärder och främjande av en nivå för strukturell stabilitet är centrala för bestämmandet av vilka hjälpaktioner och vilken återhämtnings- och utvecklingslinje som skall tillämpas och som ni vet så har kommissionen utarbetat ett meddelande om detta ämne som för tillfället håller på att diskuteras i rådet.
Kommissionen gläder sig också över att föredraganden särskilt tar upp genusfrågor och att detta också betonas i yttrandet som lämnats av utskottet för utrikes-, säkerhets- och försvarsfrågor.
Genusaspekten fick stort utrymme i meddelandet om att sammanfoga hjälpaktioner, återhämtnings- och utvecklingsbistånd och i Echos arbete under 1996 och kommer även fortsättningsvis att få det, eftersom det är en viktig del av målet att göra vårt humanitära bistånd rättvist och effektivt.
Kvinnor och män är sårbara på olika sätt i krissituationer och använder olika sätt för att klara av situationerna.
Allmänt sett så verkar män ha fler möjligheter till hands än vad kvinnor har, eftersom de vanligtvis har större kontroll över resurserna, större rörlighet och större makt att fatta beslut.
Vi behöver därför se på hur vi kan lösa detta när vi planerar och genomför humanitära biståndsaktioner och se till att detta faktiskt tillämpas ute på fältet.
Denna fråga har också ett samband med de punkter som tas upp i herr Fassas betänkande om lokal och regional förmåga.
Det är bara alltför lätt att förstöra känsliga marknader med dåligt genomtänkta eller dåligt fokuserade program.
Engagemang av lokal personal och ett stärkande av lokala institutioner för att ta itu med olika katastrofer kan förhindra många av de negativa effekter som hjälpaktioner kan föra med sig, exempelvis då utländsk personal och utländska resurser fullständigt överväldigar och åsidosätter de lokala ansträngningarna.
Denna fråga är vi särskilt måna om vid kommissionen.
Det är ju faktiskt vårt mål att uppmuntra den privata sektorn som vi anser vara den största kraftkällan för tillväxt i AVS-länderna.
Det är i denna anda vi tror att en bättre utveckling minskar behovet för katastrofhjälp, att bättre hjälpaktioner bidrar till en bättre utveckling och att en bättre återhämtning lindrar övergången mellan dessa.
Framstegen vid genomförandet av tillvägagångssättet att sammanfoga hjälpaktioner, återhämtnings- och utvecklingsbistånd har utmärkts av ett antal milstolpar.
Eftersom en sammanfogning av hjälpaktioner, återhämtnings- och utvecklingsbistånd ses väldigt mycket som ett tillvägagångssätt som är tillämpligt i en mängd olika situationer, har dess påverkan varit stor och dess framsteg snabba.
De som varit ansvariga för utvecklandet och genomförandet av programmen har till sitt förfogande en teknik som anpassar sig till de befintliga programmen, eftersom allt som krävs är att programmet utvecklas med sammanfogningstanken i bakhuvudet och att det baseras på samordning, både inre och yttre.
Bara det faktum att man kan överväga, vid de tidigaste stadierna, de framtida effekterna av de åtgärder som vidtas nu, hjälper till med att fokusera på att försöka förbättra biståndets effektivitet.
Användning av projektgrupper är förmodligen ett av de mest handgripliga och pragmatiska sätten att i praktiken tillämpa samarbete och samordning inom kommissionen.
Grupperna har upprättats i de regioner där tillvägagångssättet är mest utvecklat.
De två bästa exemplen idag är de grupper som har funnits ett tag för Haiti och området runt de stora sjöarna.
Andra har funnits under en längre period, till exempel i Liberia.
Rent informellt och tack vare attraktionskraften i och behovet av detta nya tillvägagångssätt, så är samordningen och det inre samarbetet bättre än någonsin i och med den fördel det innebär att det backas upp av kommissionens meddelande och den fruktbara debatt det har orsakat.
Det har inom kommissionen förvandlats till en gemensam instruktion som undertecknats av generaldirektörerna för alla yttre generaldirektorat och chefen för ECHO och skickats till alla yttre tjänster och delegationer.
Idén med att sammanfoga hjälpaktioner, återhämtnings- och utvecklingsbistånd är inte bara bunden till kommissionen.
Medlemsstaterna inbjuds att delta fullt ut i arbetet och det gläder kommissionen att rådet har beslutat att kommissionen och medlemsstaterna bör samarbeta vid utarbetandet av ramar för en global politik vad gäller vissa länder och regioner.
Detta betänkande har belyst många viktiga biståndsfrågor och är ett välkommet steg i samband med idén om att sammanfoga hjälpaktioner, återhämtnings- och utvecklingsbistånd, inom vilket område parlamentet alltid varit ett stöd.
Fru ordförande, jag är ledsen att mitt tal drog ut på tiden, men detta betänkande och ämne rör mycket komplicerade områden och det sätt på vilket våra åtgärder sker dag för dag.
Jag tänkte därför att mitt inlägg borde vara lite längre för att det skulle vara möjligt att ge uttryck för en del av vårt engagemang.
