# ID: svediakorp-gov474628
# author: Pettinari (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 495
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, herr kommissionsledamot!
Förstärkningen av de humanitära hjälpaktionerna får inte gå ut över det långsiktiga utvecklingsbiståndet.
Vi har under en längre tid kunnat konstatera en överflyttning av stora resurser från samarbetsåtgärder till humanitärt bistånd, såväl inom medlemsstaterna som inom Europeiska unionen.
Detta är, uppriktigt sagt, inte en acceptabel utveckling och den kommer att leda till att den rika världen förlorar en stor del av sitt politiska ansvar, något som måste bekämpas.
Humanitära hjälpaktioner är aptitligare, eller verkar åtminstone aptitligare, i den allmänna opinionens ögon och mer attraktiva, de berör människor mer och får under alla omständigheter mer plats i tidningar och massmedier.
Men jag tror att man måste försöka få den europeiska allmänna opinionen mer ansvarsmedveten och övertyga den om att den enda vägen för att nå fram till ökad internationell stabilitet är genom tillväxt i de fattiga länderna och genom en samarbetspolitik som syftar till utveckling och genom att finansiera en sådan, vilket framför allt innebär att fylla igen det demokratiska underskottet vad gäller ekonomi och politik som karakteriserar relationerna mellan nord och syd.
Av denna anledning delar jag synpunkterna i Fassas betänkande, där han presenterar ett antal konstruktiva förslag när det gäller att nå en effektivare samordning mellan humanitära hjälpaktioner och återhämtnings- och uppbyggnadsbistånd och ekonomisk sanering.
Där ingår ett kraftfullt stöd till frivilliga hjälporganisationer som ofta är de som i första hand betalar priset för sin modiga närvaro i konfliktområden.
Även erfarenheterna med ECHO är positiva.
Grundprincipen bakom ECHO visar att det bara är en reell, effektiv och engagerad samverkan mellan olika europeiska humanitära hjälpaktioner som kan nå de uppställda målen.
Jag tror att ECHO, i vissa avseenden, är själva juvelen i kronan när det gäller den externa närvaron i de fattiga länderna och att man måste ge organisationen de resurser den förtjänar, samt avlägsna den nuvarande osäkerheten vad gäller budgetavsättningar till åtgärder som syftar till att hjälpa den som verkligen befinner sig i svårigheter, en osäkerhet som inte borde få existera när det gäller humanitära hjälpaktioner.
En allvarlig varning bör istället enligt min mening riktas mot rådets och medlemsstaternas sabotage mot den samordning av den europeiska utvecklingspolitiken som kommissionen så modigt har föreslagit.
Vi bevittnar idag ett slags åternationalisering av det europeiska samarbetet och tar i det avseendet ett steg tillbaka.
Allt detta är medvetna politiska val från medlemsstaternas sida i namn av en neokolonialism som inte längre borde få existera och som leder till så löjliga resultat som att medlemsstaterna faktiskt konkurrerar om att ingripa i fattiga länder, vilket innebär ett slöseri med resurser.
För att kunna åstadkomma allt detta krävs det en politisk vilja som detta parlament måste kraftfullt stryka under och jag tror att vi genom att förhoppningsvis nu godkänna Fassas betänkande, något som jag stödjer, kan ta ett litet steg i denna riktning.
