# ID: svediakorp-gov474627
# author: Robles Piquer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 637
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, ärade ledamot av kommissionen, ärade kollegor, lyckligtvis har vi för tredje gången den här eftermiddagen tillfälle att debattera ett utmärkt betänkande, precis som de som vi tidigare har debatterat.
Ett betänkande som dessutom får stöd av Fassas arbete och av två utomordentliga yttranden för utskottet för externa ekonomiska förbindelser, under ledning av Smith, samt för fiskeriutskottet, under ledning av Dupuis.
Jag menar, precis som våra nederländska kollegor, att allt detta borde ha varit skäl nog för minister Pronk att närvara, som utan tvekan är mycket kompetent, men som kanske hade kunnat lära sig något om vad vi europeiska ledamöter, som är intresserade av de här frågorna, känner.
Man baserar det här sista betänkandet på vad föredraganden själv just erinrade om, ett mycket bra dokument, vilket jag glädjer mig åt att säga, om att sammanfoga hjälpaktioner, återhämtnings- och utvecklingsbistånd, där återhämtningsbiståndet betraktas som centralt för att biståndet verkligen skall stödja utvecklingen.
Och jag bör upprepa vad föredraganden med rätta säger: att uppdelningen mellan GD I, GD VII och ECHO, under ledning av tre olika kommissionsledamöter, är alltmer konstlad, även om kommissionens struktur bibehålles på grund av frågor som vi vet är svårlösta.
Vi bör emellertid inte på grund av byråkratiska skäl känna oss pessimistiska.
Europeiska unionen har markant utökat sitt bistånd.
Mellan 1992 och 1995, och då särskilt under 1994, kan man säga att biståndet har fördubblats.
Och trots att det samtidigt har varit nödvändigt med alltfler nödhjälpsinsatser blir vi påminda om att biståndet har stigit från 500 miljoner dollar 1988 till 3 500 miljoner dollar 1993.
Nödsituationer orsakade av exempelvis flyktingströmmar, där majoriteten, som det mycket riktigt nämns i betänkandet, är kvinnor.
Det är bra att tre punkter i betänkandet - 15, 16 och 17 - behandlar problem rörande kvinnor och barn.
Vi påminns också om att det är bättre förekomma än förekommas, och att utskottet för utrikesfrågor i parlamentet vid mer än ett tillfälle har fått stöd av kammaren för att rådet skall genomföra en konfliktförebyggande studie.
Vi är alltid försent ute, men någon gång borde vi väl ha kommit i tid.
Idén om att främja inrättandet av en europeisk frivilligtjänst, omnämnd i utskottets betänkande och förstudie, är också bra.
Under årens lopp har det funnits många frivilliga.
Jag tänker då främst på de kristna missionärer som inte bara har bidragit med en intellektuell och moralisk utveckling, utan också mycket ofta med att lindra befolkningars nöd och som ofta offrade sina liv för detta.
Men med en annan livsstil, med en världslig motivation, är de frivilligas insatser beundransvärda.
Ett ordentligt statligt stöd saknas dock fortfarande, och att stöd och utveckling sammankopplas på det sätt som Baldi och McGowan rekommenderade i sina betänkanden.
Jag tror att det bakom detta finns ett socialt tryck, och det är bra att det finns.
Ett socialt tryck från de europeiska folket som verkligen vill hjälpa till.
Fru ordförande, ärade ledamot av kommissionen, vi talar alla om en framstående ledares död, Deng Xiaoping.
Jag avslutar mitt anförande med att erinra om att denne ledare till stor del lyckades föra världens mest befolkade land ur fattigdom, och att det var han som sade det där med att " katten var vit eller svart, men det spelade ingen roll, det viktiga var att den kunde jaga råttor ".
Vi får hoppas att vi tillsammans kan visa vad vi kan lära andra, så att de inte bara kan jaga råttor utan även mat för dagen.
