# ID: svediakorp-gov474619
# author: Hory (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 431
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, gruppen Europeiska radikala alliansen bifaller helt innehållet i kommissionens meddelande samt McGowans betänkande.
För oss är det självklart: allt som vid utarbetande, beslut, finansiering, åtgärder på fältet och i utvärderingen möjliggör att unionens och medlemsstaternas utvecklingspolitik kompletterar varandra förefaller positivt.
Är det emellertid tillåtet, i förlängningen av vår kollega Bertens påstående, att i anslutning till betänkandet ta tillfället i akt för att drömma om en situation där detta problem inte längre uppstår eftersom medlemsstaterna kommer att ha delegerat sina befogenheter och medel för utvecklingssamarbete till Europeiska unionen.
Jag representerar ett land, Frankrike, där man mer än på andra ställen är fästad vid den bilaterala idén, av historiska skäl kanske, men mer säkert på grund av ekonomisk och diplomatisk påverkan.
Det skulle vara av intresse för Frankrike att upprätthålla och förstärka detta bilaterala samarbete.
Jag frågar mig vems intressen det gäller och i vilket århundrade vi lever.
Och jag upprepar frågan när jag deltar i våra debatter och våra omröstningar.
Jag ser här att Frankrike döms - alldeles nyss, för en timme sedan - för den roll dess militärer skulle spela vid brottsbekämpning men också i den politiska oppositionen i Tchad.
Jag hör här att Frankrike anklagas för att ingripa i inrikesärenden i ett land som Centralafrikanska republiken.
Jag förstår att Frankrike tillsammans med Belgien har spelat en viktig roll för att utlösa och förvärra krisen i Rwanda och Zaire, och jag kan också notera att det franska utvecklingsstödet när det lämnas utan villkor till diktaturer, försörjer allt slöseri och all korruption.
Och alla kan tillsammans med mig konstatera att med de särskilda bilaterala relationerna som förevändning befinner sig Frankrike ofta i en nykolonial ställning, utan att kunna försvara sig mot dessa alltför berättigade anklagelser.
Vari ligger då Frankrikes intresse?
Min övertygelse är att vi kommer att ha verklig nytta av att lämna våra medel i en europeisk utvecklingspolitiks tjänst som plötsligt skulle ändra skala eller ambition.
Detta tycks vara framtiden för vår nationella samarbetspolitik, utöver den nödvändiga komplementariteten, och jag tror att kommissionen skulle berömma sig av att lämna ett förslag om successiv överföring av den nationella utvecklingspolitikens medel till gemenskapen.
I anslutning till våra beslut nyss om rasismen vill jag tillägga att om Frankrike verkligen genom gemensam historia och gemensam kultur skulle ha särskilda anledningar att upprätthålla ett bilateralt samarbete med de afrikanska länderna, då skulle vi ge invandrarna från dessa länder ett bättre mottagande.
