# ID: svediakorp-gov474618
# author: Telkämper (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 425
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, ärade kollegor!
Jag tycker att McGowan har lagt fram ett viktigt och betydande betänkande om utvecklingspolitiken, som kan ge impulser för diskussioner om framtida strategier och perspektiv.
Enligt mitt förmenande bör vi dock inte hänge oss åt frasmakeri.
Till att börja med vill jag göra två konstateranden: I våra samhällen är utvecklingspolitiken helt ute.
Maij-Weggen förklarade alldeles nyss att endast fyra länder uppnår det självsatta målet på 0, 7 % av bruttonationalprodukten.
Vi hade i gemenskapens senaste budget en reell minskning och vi har även en nedskärning i medlemsländerna.
För det andra: Det finns ingen europeisk utvecklingspolitik.
Det finns 15 olika slags politik och därtill finns den här gemenskapens politik.
Det är så den reella situationen ser ut.
Det samarbete som fordrades i Maastrichtfördraget har under senare år lyst med sin frånvaro.
Och det är med Maastricht II inte annorlunda.
Maastricht II ska utöva en institutionell granskning.
Så står det i artikel 130.
Men vad kan vi konstatera?
Det står inte ens upptaget i föredragningslistan.
Pinheiro, tror ni att det kanske är möjligt att ta upp det på föredragningslistan?
Våra regeringar tycks i alla fall inte vara intresserade av det.
Och när jag sedan studerar budgeten: Under senare år har vi kunnat konstatera att medlen för miljö och utveckling, kvinnor och utveckling tenderar mot noll.
NGO: na ska få en ökning.
Fastän vi är införstådda med att kommissionen får mer personal sparas det i alla fall där på grund av det finansiella läget.
Ett fåtal stora kommer att göra av med mest pengar.
Sedan har vi också en intern strukturell förskjutning.
Regeringen har beslutat om jätteprogrammet men de har inte ställt några medel till förfogande och dessa medel tas därför från utvecklingspolitiken.
Ja, då kan man fråga sig: vad är då den strategiska tanken med det?
Maij-Weggen förklarar att gemenskapen är världens största givare; ja, nettokapitalutflödet från länderna är ofta mycket större än det de får in, och vi kan konstatera att svälten bara ökar, nöden bara ökar och antalet döda bara ökar.
Ja, vi behöver en civil utrikespolitik.
Mitt sista krav är en institutionell reform med Maastricht II; Pinheiro, vi behöver en stark minister, en stark kommissionär för denna civila utvecklingspolitik som ett komplement till utrikespolitiken inom militär- och säkerhetsområdet, som vi har med GUSP.
