# ID: svediakorp-gov474616
# author: Maij-Weggen (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 977
# sentences: 49
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ordförande, för det första vill jag ge mina komplimanger till kollega McGowan för hans utmärkta rapport.
Jag vill också betona att den här rapporten kommer vid ett mycket lämpligt tillfälle eftersom det informella biståndsrådet, som sammanträder i Amsterdam den 28 februari och 1 mars, kommer att göra detta till ett av sina viktigaste teman.
Det är alltså mycket bra att vi diskuterar den här rapporten nu och det skulle vara ännu bättre om min gode vän Jan Pronk också kunde vara här.
Det är andra gången den här veckan som vi saknar en nederländsk minister.
Jag tycker verkligen inte om att ge Jan Pronk kritik eftersom jag vet att han är en mycket bra biståndsminister och jag har under fem år arbetat tillsammans med honom i det nederländska ministerrådet.
Så det är också en anledning till att inte kritisera honom alltför hårt, men det hade varit bra om han hade suttit här om inte annat så för att lyssna till det som McGowan sa.
Jag hoppas ändå att han skall få kännedom om det som läggs fram i den här debatten.
Ordförande, trots att bistånd ofta leder till många bra saker, måste vi fastställa att det också klagas en hel del på de effekter biståndet har.
Ibland beror det på dåligt styre i själva landet, ibland på krig och naturkatastrofer, yttre orsaker, men ibland beror det helt enkelt på dålig koordination av biståndet från donatorernas sida.
Och, ordförande, om så är fallet så måste vi ta åt oss det och vilja ta lärdom av det.
Låt mig nämna tre exempel på konstig koordination, som jag stött på i praktiken genom mina rundresor.
Zambia fick fram till åttiotalet väldigt mycket bistånd eftersom det var ett sådant sympatiskt land.
Så mycket till och med att mer än hälften av den nationella budgeten bestod av donationspengar.
Alla vet att det inte är bra för ett land.
Det dämpar den egna dynamiken och egentligen går det egna ansvaret förlorat och ändå var man inte tillsammans i stat att minska biståndet.
Och det är ett tecken på dålig koordination.
I Mauritanien och Senegal var jag en gång med om att ett nederländskt jordbruksprojekt, det var på gränsen mellan Mauritanien och Senegal, skulle överlåtas till den lokala befolkningen.
Egentligen ville man inte göra det och gick till Danmark och frågade dem om de ville ta över projektet.
Och tydligen var den Europeiska unionen inte i stat att kalla samman de två länderna och se till att det inte skulle ske.
Och i Nepal upplevde jag en gång ett klagomål från två fristående organisationer som beklagade sig över faktumet att man höll på att bjuda över varandra för ett attraktivt lepraprojekt, till och med så mycket att de lokala ledarna krävde mutor.
Då ber man naturligtvis om det.
Detta är bara ett par exempel på dålig koordination.
Ordförande, vilka är de största problempunkterna?
Det viktigaste har redan nämnts av McGowan.
Sedan 1994 har unionen en gemensam utrikespolitik.
Kommissionsledamoten för biståndsfrågor Pinheiro är på de områden han behärskar också ansvarig för utrikespolitiken, handeln och de mänskliga rättigheterna och det fungerar bra.
I medlemsstaterna är det emellertid inte på det sättet, där delar man fortfarande upp uppgifterna.
Och om man då ser till skillnaderna i omfattning av biståndet, skillnaderna i inriktning och platsen för hjälpen kommer man till samma slutsats.
Det är fyra länder som klarar OECD: s 0, 7 procents norm.
De andra ligger långt under.
Och vad det gäller inriktning, de sades också nyss av vår socialistiske kollega, så är det också stora skillnader mellan medlemsstaterna.
En del ser bistånd som något som är menat för riktigt fattiga länder, avsett som hjälp.
Andra ser det som en förlängning av utrikeshandeln och åter andra som ett sätt att hålla fast maktförhållanden.
Och vi vet allihop vilka länder som står bakom vad.
Då ser man också, herr ordförande, en tredje problempunkt nämligen att man följer mycket olika linjer, när det gäller samarbete med multilaterala organisationer, IMF världsbanken eller om det gäller samarbete med fristående organisationer.
En del länder arbetar mycket med multilaterala organisationer, andra knappast alls.
Kommissionen har försökt att koordinera arbetet i några länder.
Det är kanske förståndigt att kommissionen inte har försökt att få alla medlemsstater på en linje.
Nej, istället har man startat några pilotprojekt i Bangladesh, Elfenbenskusten, Etiopien, Costa Rica, Peru och har därmed sagt: låt oss nu för en gångs skull försöka att samverka i landet självt.
Ambassadörer skall mötas för att stämma av saker och ting.
Det hjälper säkert tills man inser att meddelandena som kommer från medlemsstaterna är helt andra än det som måste koordineras runt det där bordet.
Ordförande, tiden är mogen för att sätta sig runt bordet med medlemsstaterna för att se om man kan nå en bättre koordination.
Det är absolut nödvändigt.
Det viktigaste är att hjälpen därigenom kan bli mer effektiv.
Europeiska unionen är världens största biståndsgivare.
I de flesta utvecklingsländer kommer mer än hälften härifrån.
I Afrika är det till och med 65 procent.
Jag hoppas att minister Pronk, trots att han inte är här, ser möjligheten att åstadkomma ett antal genombrott vad det gäller detta vid det informella biståndsrådet och att Pinheiro vill berätta för honom vad vi har sagt om ämnet här.
Om det lyckas så tror jag att Europeiska rådet har gjort något positivt för unionen och medlemsstaterna, men framför allt för utvecklingsländerna.
