# ID: svediakorp-gov474604
# author: Baldi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 924
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, herr kommissionsledamot, kära kolleger!
AVS-EU: s gemensamma församling spelar en avgörande roll i diskussionerna om målsättningar och utmaningar för unionen och dess partners i samband med förnyelsen av ramavtalet.
Snart börjar förberedelserna för förhandlingarna om de framtida relationerna mellan Europeiska unionen och AVS-länderna efter år 2000.
Låt mig i det här sammanhanget framför allt stryka under den gemensamma församlingens viktiga roll och dess betydelsefulla stöd vid de diskussioner som inleddes 1996 om målsättningar och utmaningar inför revideringen av ramavtalet som, bortom år 2000, i ett globalt sammanhang som genomgår en radikal förändring, även i fortsättningen bör inspirera till de nära relationer som har förenat oss sedan det europeiska samarbetet inleddes.
Framtidsutsikterna för dessa relationer, som berör 85 stater, är av yttersta vikt för parlamentet, eftersom gruppen utgörs av majoriteten av utvecklingsländerna och inkluderar tre fjärdedelar av de fattigaste länderna.
Unionens utvecklingspolitik kommer i sin helhet att ligga på provbänken när det gäller att definiera en ny konvention.
Med tanke på att frågan om " utvecklingspolitik " riskerar att marginaliseras eftersom man inte erkänner sambandet med globala frågor som flyktingar, miljö, droger, kriminalitet och den destabilisering som detta leder till, förutom säkerhetsproblemen, så borde Europaparlamentet utnyttja hela sin politiska tyngd för att samarbetet skall fortsätta på en lämplig nivå och med lämpliga instrument.
Det skulle framför allt vara lämpligt att föreslå att den gemensamma regeringskonferensen, inom ramen för omarbetningen av unionsfördraget, ger utvecklingspolitiken inom unionen den självständiga position som den förtjänar.
Båda diskussionerna om denna fråga, i Windhoek och i Luxemburg, har klart visat att medlemmarna i den gemensamma församlingen är fullt medvetna om viken betydelse som frågan om de framtida relationerna mellan AVS-länderna och Europeiska unionen har och de är beredda att arbeta för ett fortsatt utvecklingsbistånd.
Debatten i ämnet har fortsatt i och med att kommissionens grönbok presenterades och den gäller de allmänna, men viktiga aspekterna av Europeiska unionens utvecklingspolitik samt koordinationen med den bilaterala hjälpen från medlemsstaterna.
Efter slutfört arbete i den permanenta arbetsgruppen om flyktingarnas situation i AVS-staterna godkände parlamentet den 20 mars 1996 förslaget till resolution som ett led i det humanitära biståndet.
Den kraftiga ökningen av flyktingströmmarna, framför allt i samband med händelserna i området kring de stora sjöarna, är en utmaning för det internationella samfundet och pekar på behovet av att förbättra flyktingarnas juridiska status och att tillfredsställa deras materiella och andliga behov med återuppbyggnads-, repatrierings- och skyddsåtgärder.
De svåra problemen för de små örikena, orsakade av klimatförändringar - vissa av dessa staters ekonomiska och rent fysiska existens är faktiskt i fara - ägnades under mötet i Luxemburg en expertutfrågning och man beslöt att tillsätta en ny arbetsgrupp som skall ta fram ett betänkande i frågan.
I betänkandet som antogs i Namibia om industrialiseringen i AVS-länderna pekade församlingen på möjligheter och metoder vid utnyttjandet av mänskliga och naturliga resurser i AVS-länderna mot bakgrund av, å ena sidan, de stora ekonomiska tillgångarna och, å andra sidan, de stora svårigheterna vid utnyttjandet, med målet att vid framställningen av industriprodukter uppnå ett förädlingsvärde som kommer befolkningarna direkt till godo i form av arbetstillfällen, ökad köpkraft samt utbuds- och efterfrågeimpulser.
Församlingen har antagit kraftfulla resolutioner vad gäller interna konflikter och allvarliga brott mot mänskliga frioch rättigheter i vissa regioner inom AVS.
Det är viktigt att gå vidare i denna riktning och ha i åtanke hur utveckling, respekt för mänskliga fri- och rättigheter, de demokratiska principerna och rättsstaten är intimt förbundna med varandra.
Det stora antalet konflikter som fortfarande existerar, samt frågan om flyktingar och hemlösa, jag syftar här ånyo på området kring de stora sjöarna, där situationen är speciellt svår - något som jag har haft möjlighet att personligen konstatera - tvingar oss även i fortsättningen att kraftfullt hävda rätten till humanitära ingripanden och utvecklingsbistånd, som det är det internationella samfundets skyldighet att lämna i en anda av verklig solidaritet med alla människor, med målet att garantera dem ett värdigt liv med hjälp av omedelbara, riktade och koordinerade åtgärder.
Det är nödvändigt att tydligt och beslutsamt stödja alla initiativ som syftar till att eliminera och desarmera de minor som dagligen hotar befolkningens liv och hälsa och äventyrar utvecklingen i de länder som behöver hjälp med rehabilitering och minröjning.
Jag vill dessutom uttrycka min tillfredsställelse inför den ständigt förstärkta parlamentariska representationen i den gemensamma församlingen, som på det viset befäster sin auktoritet och sin legitimitet, förutom att bekräfta AVSländernas ökande beslutsamhet vad gäller demokratiseringsprocessen.
Jag vill också ge en eloge åt de ansträngningar som gjorts inom ramen för artikel 32 i den fjärde Lomékonventionen rörande denna institutions demokratiska legitimitet och jag hoppas, slutligen, att den gemensamma församlingen skall få åtnjuta stor självständighet när det gäller att organisera sin verksamhet, framför allt vad gäller frågan var sammanträdena skall äga rum, informationsresor samt kontakter, inom ramen för tillgängliga budgetresurser.
Samtidigt är det nödvändigt att Europaparlamentet i sin planering tar hänsyn till sammanträdesdatum, som meddelas i god tid, för församlingens sessioner.
Jag vill avsluta med en förhoppning om att det holländska ordförandeskapet under sin mandatperiod skall uppmana unionens medlemsstater att påskynda ratifikationsprocessen, så som angavs på Mauritius, just för att underteckna Lomékonventionen och därmed ratificera det aktuella avtalet i reviderad form.
(Applåder)
