# ID: svediakorp-gov474587
# author: Vanhecke (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 281
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ordförande, en av de resolutioner som ursprungligen låg framför oss hade titeln " Om hoten mot yttrandefriheten och den skapande konsten " - vilket jag bara kan tolka som en burlesk form av humor, som absurd teater av högsta kvalitet, eftersom den lämnades in av det franska kommunistiska partiet, ett parti som i fråga om yttrandefrihet säkert har förtjänat sina medaljer dubbelt upp.
Vad som än är sant, vad mig anbelangar så bryr jag mig sedan länge inte längre om raderna av resolutioner som behandlar den så kallade striden mot den så kallade rasismen och den så kallade främlingsfientligheten.
Det är fenomen som endast lever upp, som endast gör framsteg i några intoleranta personers vilda fantasi, som vill brännmärka varje form av nationell identitet med dessa skällsord.
För det första fastställer jag att den nationella identitetens beskyddare får allt mer bifall.
Det vittnar den synnerligen demokratiska valtriumfen för vår kollega Bruno Mégret i Vitrolles om.
Men också förbundskansler Kohls fråga om ett land med miljoner arbetslösa kan tillåta sig att ta emot miljoner icke-europeiska gästarbetare.
För det andra måste jag också säga att pappersindignationen från det här nästan tomma parlamentet inte tas på allvar av någon förståndig människa i Europa.
Ett exempel: efter omröstningen den 30 januari om det europeiska året mot rasism, förklarade det flamländska kristdemokratiska ledamöterna för sina väljare att det visst hade röstat för, men att de egentligen var emot.
Nåväl, när till och med kristdemokratiska kan tillåta sig sådana skämt och kvickheter, kan ni väl ändå inte begära att jag tar den här cirkusen på allvar?
