# ID: svediakorp-gov474534
# author: Pack (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 426
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, kära kolleger!
Jag vill tacka Titley för sitt mycket kloka bidrag, och det gläder mig, att ni har sagt det så idag, för jag ser det på samma sätt som ni.
Vår resolution är tyvärr inte så balanserad som det som ni har sagt och som det som jag kommer att säga, men så är det tyvärr vid resolutioner.
En mängd albanska medborgare har lämnat över sina besparingar till råttfångare, eftersom de lovade dem otroliga vinster.
Som under en guldrush var människorna oförmögna att ta tidiga varningar på allvar.
Den förmenta möjligheten till sagolika avkastningar gjorde deras sinnen oklara.
De var just därför så lätta byten, då de överhuvudtaget inte hade några erfarenheter av den sortens fula kapitalistiska utväxter.
Idag, efter det fruktansvärda uppvaknandet, söker de naturligtvis skulden inte hos sig själva, utan hos regeringen.
Det kan vara så att denna inte tillräckligt tidigt varnade, men utan hållbara bevis och i betraktande av investerarnas eufori, var det kanske också svårt för den.
När regeringen sedan via televisionen i september 1996 gjorde det, blev den inte trodd.
Människornas olycka och de därav resulterande problemen också för landet Albanien är emellertid för stora för att man skall plåga dem med det.
Tyvärr missbrukar oppositionen oroligheterna oförlåtligt i partipolitiska syften.
Bråk, angrepp på offentliga byggnader och på polisen och konstant störande av den allmänna ordningen, måste stoppas.
Att detta inte alltid och överallt görs med nödvändigt ögonmått, är mycket beklagligt.
Att det vid dessa tillfällen förekommit döda, är fruktansvärt.
De skyldiga måste naturligtvis ställas till ansvar.
Vilken kollega kunde följa, med vilket ögonmått och demokratisk mogenhet det albanska parlamentet förde debatten om det föreslagna undantagstillståndet och sedan till slut förkastade det?
Alla var där mer eller mindre förblindade, oppositionspolitikerna, inte mindre än åtskilliga regeringsmedlemmar.
Nu borde alla snarast försöka limma i hop skärvorna och hålla inne med ogrundade beskyllningar eller misstänkliggöranden.
Regeringen kommer att fortsätta den påbörjade återbetalningen av de få slantar som kunde räddas.
Undersökningskommittén måste klargöra bakgrunderna och EU-kommissionen måste hjälpa till att reformera finans- och banksektorn och stötta regeringen vid uppbyggnaden av solida och trovärdiga marknadsekonomiska strukturer.
Låt oss idag dock inte blanda ihop orsak och verkan och låt oss inte bli ett partipolitiskt instrument.
Vi måste ha det uppkomna eländet hos medborgarna för ögonen, och upplysning är av nöden.
