# ID: svediakorp-gov474523
# author: Pettinari (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 318
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Vi kan nu konstatera ett uppenbart politiskt och humanitärt ointresse för det som sker i området kring de stora sjöarna.
Hundratusentals flyktingar är idag utelämnade åt geopolitiska strategier som har sitt ursprung i Washington och Paris och som blockerar alla möjligheter till ett ingripande i området.
USA stöder den militära tutsiregimen, som bibehåller makten och expanderar tack vara sin monoetniska trupper och den handel som de kontrollerar.
Europa och Frankrike stödjer i stället Mobuto, som i verkligen är upphovet till många av de katastrofer som har drabbat regionen.
I konfliktens mitt finns miljontals oskyldiga afrikaner som får betala ett orimligt högt pris för vår vettlösa utrikespolitik.
Det verkar nästan som om USA har valt att underblåsa kaos och utnyttja de starka krafterna i regionen för att införa sin egen politik i stället för att, vilket man borde göra, stödja en multinationell insatsstyrka som hade kunnat göra så att området kring de stora sjöarna kunde utvecklas mot en framtida demokratisk legitimering av regimerna, en internationell konferens för att få till stånd en lösning i området, ekonomisk uppbyggnad och institutionella reformer i Rwanda, Burundi och Zaire.
Men allt detta sker också på grund av oacceptabla åsiktsskillnader mellan medlemsstaterna i Europeiska unionen, som sätter sin trovärdighet på spel i denna kris.
Jag tänker på rådsmötet den 20 januari förra året, ett lakoniskt och improduktivt rådsmöte som mångordigt beskrev den europeiska oförmågan och oviljan att verkligen ingripa i området.
Ett val som upprör oss och som vi motsätter oss, ett svart hål i den europeiska solidaritetens historia som gör oss passivt medskyldiga till att tusentals människor dör varje vecka.
Den resolution som vi idag röstar om och som min grupp stödjer är en tydlig larmsignal och den föreslår en serie åtgärder som jag hoppas kommer att godkännas av parlamentet.
