# ID: svediakorp-gov474512
# author: Schlechter (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 625
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Enligt en rad ledamöters påståenden upplevde det Europeiska parlamentet i tisdags en stor dag.
Detta tyckte nog också de många besöksgrupper som hade tillfälle att följa diskussionen om undersökningskommitténs resultat för Bovine spongiforme Enzephalopathie, eller bättre i folkmun; BSE.
Men vad de helt säkert inte visste, var, att ganska normala ledamöter över en natt förvandlades till stora specialister på BSE, som drog ut för att söka en skyldig, för de genom BSE-krisen uppkomna skadorna hos människor och djur.
Som så många har jag också den uppfattningen, att huvudmålsättningen med en mänsklig politik måste bestå i att bevarandet av hälsan hos människa och djur garanteras.
En målsättning, som helt enkelt hör till ett lands mest primära omsorgsplikter.
Jag stödjer därför mycket av det som slås fast i den gemensamma resolutionen.
Det kan och får inte vara så, att det Förenade kungarikets regering, kan komma undan ostraffat, från sitt felaktiga agerande och sin missledning i BSE-frågan.
Det kan och får inte vara så att de ogenomblickbara aktiviteter och manipulationer som utskotten för djurmedicin och hälsofrågor bedrivit, får fortsätta så som varit fallet i det förgångna.
Detta hade redan den tidigare kommissionen under J. Delors märkt, kommissionen under J. Santer har emellertid agerat.
Det kan till och med vara riktigt, att inte allt gjordes då som var möjligt, men mycket påbörjades och skördar redan sina första resultat.
Kritik av kommissionsförvaltningens verksamhet var kanske på sin plats, kravet på ordförande Santers avgång, var emellertid överdriven.
Här kan man också konstatera att kritiken mot kommissionen var mycket häftig, men att ministerrådet slapp undan nästan utan kritik.
Detta möjligtvis beroende på att det bland ledamöterna också finns många tidigare ministrar.
Detsamma gäller för frågan om gottgörelse för de genom BSE-krisen drabbade lantbrukarna.
Även här hade parlamentet varit i behov av goda råd, då det mycket häftigare skulle krävt gottgörelse för de europeiska bönderna av den brittiska regeringen, kött- och benmjölsfabrikörerna och exportörerna, för de fruktansvärda felen i Storbritannien.
Vid debatten nämndes några tal: 15 döda genom Creutzfeldt-Jakobs syndrom, 30 genom lantbrukares självmord, som hotades av bankrutt, 100 000, om inte mer hotade medborgare, som kanske har blivit smittade av BSEnötkött, och många hundratusentals, som kan gå samma öde till mötes.
Även om de första siffrorna stämmer helt säkert, så måste man vid de sista konstatera att de bygger på rena antaganden och till mitt beklagande inte kommer att bidra till att nötköttskonsumtionen får ett nytt uppsving.
Man förespråkade och uppnådde panik.
Den som hade väntat sig att denna debatt skulle sluta med en skadebegränsning för medborgarna, kan nu konstatera, att man uppnådde det motsatta och att konsumenten blev ännu mer osäker.
Bönderna vet hur de skall tacka för det.
Som politiker, som inte bör utesluta någon möjlighet, frågar jag mig, vad som kommer att hända när det från alla sidor förväntade vetenskapliga betänkandet om överförbarheten av BSE-sjukdomen från nötboskap till människan, som skall utarbetas av en oavhängig schweizisk professor, inte kommer att se ut så som många antagit, dvs att en överföring på människan inte kan konstateras.
Förhoppningsvis framställs professor Weismann och de med honom aktiva forskarna då inte som charlataner, eller kommer då alla de som så högröstat krävt J. Santers avgång, å sin sida, ta konsekvenserna och gå?
I väntan på det, som helt säkert kommer att drabba oss, kommer jag att rösta mot de misstroendeyrkanden mot kommissionen, som J. Santer inlämnat.
