# ID: svediakorp-gov474449
# author: Bangemann (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 302
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Det gläder mig att de ansträngningar som gjordes i går har lett till ett resultat.
Det var sannolikt en missuppfattning som hade kunnat undvikas.
Men sådana missförstånd väger ju ofta långt tyngre än misstag som man inte kan undvika.
Jag kan här tillfoga även följande till protokollet så att det står alldeles klart: rådet har bara yrkat på brådskan angående artikel 14, det vill säga om föreskriften om att förlänga fristen för bedömning av ämnen som redan finns på marknaden så att ett just nu rådande rättsligt tomrum blir uppfyllt.
Parlamentets yttrande kan därför logiskt och även helt korrekt juridiskt sett endast beröra artikel 14.
Parlamentets utfrågning om förslagets egentliga innehåll har alltså ännu inte skett, bara den om artikel 14.
Rådet, det vill säga ordförandeskapet, har i ett brev till såväl Collins som till mig och andra personer än en gång hävdat, att rådet inte skall besluta om innehållet innan parlamentet har sagt sin mening.
Något slutgiltigt rådsbeslut följer alltså inte vilket rådet skriftligen har bekräftat.
Men eftersom parlamentet fortfarande hyser tvivel - jag vet inte om misstroende är det rätta ordet - vissa tvivel riktas ju även mot rådet och denna gång inte mot kommissionen.
Roth-Behrendt, ni litar ju blint på kommissionen ...
(Oro, sorl) ... låt oss säga i alla fall säga på vissa ledamöter av kommissionen, låt oss göra den reservationen.
Jag kan naturligtvis inte här tala för rådet.
Jag själv hyser inte dessa tvivel efter brevet, men om rådet trots all förmodan ändå skulle fatta eller vilja fatta ett totalbeslut kommer kommissionen att dra tillbaka sitt förslag, så att detta inte blir möjligt.
(Parlamentet antog lagstiftningsresolutionen.)
