# ID: svediakorp-gov474429
# author: Van Velzen, W.G. (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 983
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, vi firar idag en mycket viktig seger - detta var generalsekreteraren för Världshandelsorganisationen (WTO) Renato Rugieros ord efter att WTOöverenskommelsen slutits för att öppna telekommunikationsmarknaderna över hela världen.
Kommissionens ledamot har redan hänvisat till detta.
Om Europaparlamentet idag kommer överens om de ändringsförslag som vi lämnat in firar även vi en seger idag eftersom Europeiska unionen, efter att i många år ha tragglat med tillståndsdirektiv, kommer att förfoga över ett ramverk som telekommunikationstillstånd i våra medlemsstater måste motsvara.
Den nu slutna WTO-överenskommelsen fastställer uttryckligen att de som skrivit under denna måste tillsätta oberoende lagstiftande instanser, garantera rättigheter till sammankoppling med nätet till rimliga priser, men framför allt garanterar de insyn och att ingen diskriminering sker vid licensbeslut.
EU-direktivet som vi behandlar idag kommer därför att vara en viktig beröringspunkt för unionen själv och dess medlemsstater när de skall efterleva sina internationella WTO-förpliktelser.
Var finns nu insynen vid EU: s licensbeslut?
Allra först måste telekommunikationsoperatörer länge i förväg vara informerade om de villkor som förknippas med tillstånden och hur dessa tillstånd utformas, nämligen ett individuellt tillstånd eller en allmän auktorisation.
Naturligtvis är systemet med allmänna auktorisationer som först fastställts i lag att föredra framför ett byråkratiskt system med individuella tillstånd.
Det är just denna punkt som i detta direktivs historia skapat så många problem i rådet.
Ändringsförslaget som jag idag lägger fram i denna kammare kommer därför att bidra till att tyngdpunkten i framtiden kommer att ligga mer på dessa allmänna auktorisationer och mindre på individuella tillstånd.
För det andra får det begärda priset för ett tillstånd inte vara exceptionellt högt.
Även på det här området stöter telekommunikationsoperatörer inom Europeiska unionen på problem.
Vissa medlemsstater planerar att begära höga priser för licenser för att på så sätt ge befintliga telekommunikationsoperatörer en orättvis fördel, då de aldrig behövt betala för något tillstånd.
Jag är därför också glad att detta direktiv tydliggör att endast de administrativa kostnader som har att göra med beviljande av dessa tillstånd får utkrävas.
För det tredje är det för insynens skull viktigt att tillståndsvillkoren i unionen är till största delen lika och att förfarandet för beviljande är harmoniserat och inte för invecklat.
För närvarande hämmas den europeiska telekommunikationsindustrin av olika tillståndsförfaranden med ogenomskådliga krav.
Därför är en snar harmonisering önskvärd.
För det fjärde måste ett sådant tillståndssystem erbjuda utrymme för leverantörer av telekommunikationstjänster.
Men ändå, efter allt det positiva finns också allvarliga anmärkningar att göra angående behandlingen av detta direktiv.
Därför är det viktigt att inse att parlamentet är under enorm tidspress, då vi vill ha en fri marknad den 1 januari 1998.
Efter oss kommer också de nationella parlamenten som måste behandla denna lagstiftning.
Jag måste dock säga att jag var besviken över samarbetsförfarandet med rådet och kommissionen.
I maj förra året röstade vi vid första behandlingen av detta tillståndsdirektiv med förväntan om att rådet mycket snabbt skulle inta sin ståndpunkt angående detta direktiv.
Detta visade sig vara en falsk förhoppning då vi inte kunde förfoga över den gemensamma ståndpunkten i december.
I rådets (telekommunikationer) mörka kammare slöts också flera kompromisser och flera medlemsstater gjorde uppskattningar över genomförbarheten.
Denna process utspelade sig i stillhet, utan allmän debatt, utan demokratiskt rättfärdigande efteråt och utan att offentliggöra varför medlemsstaterna intog sin ståndpunkt som de gjorde.
Dessutom ändrade kommissionen sin ursprungligen positiva ståndpunkt med hänsyn till vissa ändringsförslag från Europaparlamentet vid första behandlingen under överläggningen med rådet.
Det skulle hedra kommissionens ledamot om han i denna kammare skulle meddela motiven för ståndpunktsändringen, t.ex. varför kommissionsledamoten uttalade sig positivt om det ändringsförslaget om ömsesidigt erkännande, men som senare drog tillbaka detta.
Om det inte finns någon exakt harmonisering är ömsesidigt erkännande ett bra instrument för att skapa en intern telekommunikationsmarknad.
Även inom Världshandelsorganisationen har överenskommelser gjorts om ömsesidigt erkännande medan Europeiska unionen själv inte är i stånd att sluta överenskommelser i denna fråga.
Europaparlamentet har varit mycket samarbetsvilligt.
Det valde att börja med ett begränsat direktiv hellre än att försena eller att löpa risken att detta direktiv blockeras vid rådets andra behandling.
Liberalisering är emellertid ett viktigt förvärv.
Jag vill uttryckligen vända mig till rådets ordförande, Jorritsma.
Om Europaparlamentet godkänner förslaget idag tar det på sig ett uttalat ansvar för att driva på denna lagstiftning.
Och jag förväntar mig då också att rådets ordförandeskap utan problem drar detta direktiv genom rådet (telekommunikationer).
Det finns givetvis också andra orosmoln i detta direktiv.
Jag räknar upp några.
Det finns alltjämt ett för stort utrymme för medlemsstater att ställa restriktiva villkor för beviljande av tillstånd.
Vi vet ännu inte om one-stop shopping-förfarandet skall genomföras.
Vi har nu blivit beroende av en internationell klubb av regleringsorgan inom telekommunikationsområdet, CEP och ECTRA, och däri är kommissionens position alltför begränsad.
Det finns ännu för många möjligheter för de nationella regleringsmyndigheterna att sätta sina egna riktlinjer.
Det vore mycket bra om det äntligen kunde upprättas en enda kommitté.
Kommissionen skulle i detta sammanhang göra sektorn en stor tjänst om den på kort sikt skulle upprätta en typ av helpdesk för lagstiftning inom telekommunikationsområdet, dit de nationella regleringsmyndigheterna skulle kunna vända sig med sina frågor om europeisk telekommunikationslagstiftning.
På detta sätt börjar man ju att arbeta strukturerat för att upprätta en europeisk regleringsmyndighet.
Kommissionen står nu inför den viktiga uppgiften att se till att det som avtalats i direktivet efterlevs strikt.
Härvidlag måste kommissionen vara uppmärksam på de priser som begärs för tillstånden, att medlemsstaterna efterlever tidsgränsen och villkoren som är knutna till tillstånden.
Jag tror att det kommer att handla om just detta den närmaste tiden.
