# ID: svediakorp-gov474424
# author: Bangemann (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-20
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 2,092
# sentences: 96
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
Jag kan knyta an till vad min vän Fernand Herman just har sagt.
Men jag tror att han gör Read orätt när han tror, att hon i det nu föreliggande betänkandet föreslår en politik som är raka motsatsen till det som har gjorts i USA.
Så upplever i alla fall jag inte hennes arbete, även om jag delar Fernand Hermans grundläggande ståndpunkter.
Jag skulle alltså först vilja tacka Read.
Även av det skälet att hon varit tvungen att arbeta mycket snabbt bör vi vara tacksamma mot henne och hela parlamentet.
Jag tycker det är tråkigt att det är så, men ni vet alla att fristen till 1 januari nästa år driver på oss alla.
Tyvärr måste jag säga er att jag inte kan utlova, att det är sista gången som vi talar om ONP eller alla de frågor som vi dryftat under föregående år, ty konvergensen - både den tekniska och den ekonomiska konvergensen - leder till ett närmande mellan alla hittills isolerade marknader, och det kommer naturligtvis att tvinga oss till nya initiativ.
Detta är dock inte vårt ämne i dag.
Vårt ämne i dag är, om man så vill, å ena sidan den grundläggande frågan om olika politiska linjer, å andra sidan en fråga med mycket praktiska konsekvenser.
Men eftersom de praktiska konsekvenserna alltid är en smula beroende av vad man håller för principiellt riktigt, är det nyttigt om vi utifrån det som Read, andra talare och även Fernand Herman sagt är en gång försäkrar oss om att vår grundläggande ansats är riktig.
Först vill jag än en gång peka på den omständigheten - som numera inte alls diskuteras, inte ens av gammalmarxister som Wolf - att vi numera har en liberaliserad marknad.
Detta upplevs som en bättre situation än ett offentligrättsligt monopol.
Det är ett högst betydande framsteg, ty jag minns mycket väl att det i början av denna debatt fortfarande fanns personer som förespråkade den tes, som Ewing här har låtit framskymta ännu en gång: att kommunikation är en offentlig nyttighet och att vi därför behöver en offentligrättslig organisation, helst ett monopol, så att man bättre kan betjäna alla.
Jag minns början på liberaliseringsdebatten.
Det är sant som Fernand Herman sade: parlamentet och kommissionen har här åstadkommit något betydelsefullt.
Vi befinner oss inte i slutet av kön utan har - vilket WTOförhandlingarna mycket tydligt har visat - i de konceptioner vi utarbetat, tekniskt och politiskt sett en topposition och behöver därför inte oroa oss för hur WTO utvecklas.
Men - eftersom jag var föremål för angrepp och sådant alltid roar mig minns jag det väl - i de första debatterna handlade det gärna om frågan: kan vi alls avreglera, kan vi alls liberalisera, är inte detta en spökbild som ultraliberalerna målar upp för oss?
Och nu inser gudskelov alla - jag säger det inte med högmodet hos den som har fått rätt, utan helt enkelt för att resultatet är bra - att om man drar ett tjockt slutstreck under alla poster visar slutsumman, att liberaliseringen ger större fördelar just åt konsumenterna, och det är jag mycket nöjd med.
Ty att vi nu kan arbeta med lägre taxor, både för dataöverföring och särskilt när det gäller telefonitjänster, har ju blivit uppenbart.
Detta borde en gång för alla vara vår utgångspunkt.
Konkurrensen leder också här till att priserna sjunker och kvaliteten höjs.
Det betyder inte - och kommissionen har aldrig företrätt den ståndpunkten - att vi nu kan överlämna allt åt konkurrensen, utan självklart måste man reglera vissa ting som inte ger sig ur just konkurrensen.
Den stora frågan som vi ständigt står inför lyder: vad ger sig ur konkurrensen och vad måste man reglera?
Och om man vill reglera: hur?
Det är mycket svårt att förutsäga, eftersom den tekniska utvecklingen ju här går hand i hand med konkurrensen och mycket är helt annorlunda än normalt inom ekonomin.
Jag har alltid framhållit detta.
Låt oss återvända till frågan om " allmänna tjänster ".
Utbudets karaktär och kostnadernas natur, som här uppstår, tvingar varje aktör till ett så brett utbud som möjligt.
Den är falsk, den ständigt hörda tesen, att man bara kommer att koncentrera sig på det som är lönsamt, det vill säga antingen på tätbefolkade områden eller på rika personer och företag, som har och måste ha råd att telefonera.
Naturligtvis sker även sådant, det är klart.
Det kommer att finnas aktörer - det gör det redan i dag - som först koncenterar sig på storföretagen, och som för övrigt också måste göra det eftersom de till att börja med inte har något heltäckande nät.
Men att ha ett fast allmänt nät är hur som helst lönsammare, ty ju fler kunder man når, desto mer övertygande blir det utbud som man kan erbjuda.
Då kan man också sänka kostnaderna.
Det finns i dag företag - hade jag sagt det för ett par år sedan skulle ni nog ha skrattat ut mig - som exempelvis delar ut mobiltelefoner gratis, därför att de inte intresserar sig för apparaten och vinsten på den, utan för sin tjänst.
Visst, säger ni då, okej, det är bara en annan form av kostnadsöverföring, då tar de ju ut högre taxor.
Nej, även där finns det numera konkurrens - greve zu Baringdorf tittar förbluffat på mig, eftersom han som jordbruksexpert inte alls är van vid konkurrens så att detta är stora nyheter för honom.
Det finns i dag företag som erbjuder kostnadsfria telefonsamtal om brukaren går med på att då och då bli avbruten av reklam.
Det är nog inte så behagligt, framför allt inte vid vissa personliga telefonsamtal.
Att plötsligt bli avbruten av reklam, det skulle säkert störa både Lulling och mig.
Men det är ju inte det avgörande.
Det avgörande är: om någon vill kan han ringa gratis, han behöver inte betala alls.
Min tes är just denna: låt oss vänta och se om konkurrensen leder till en allmän tillgänglighet som inte längre än ett ekonomiskt eller annat problem för någon, inte ens för handikappade.
Naturligtvis finns det en del former av handikapp som man måste lösa tekniskt, visst är det så.
Men även där tror jag att teknikens utveckling kommer att möjliggöra mycket som vi ännu inte håller för möjligt.
Det är det första.
Det betyder alltså att man inte bör behandla problemet med allmän tillgänglighet som ett problem som i första hand måste lösas socialpolitiskt.
Det kommer i första hand att lösas genom teknikens och marknadens utveckling.
Vad blir kvar, lyder då frågan, och hur ska man lösa det?
Jag är övertygad om att vi särskilt vid marknadsdominerande positioner ovillkorligen har ett regleringsbehov ännu.
Här uppstår ju också frågan: bör inte mobiltelefonföretagen behandlas annorlunda?
Måste man inte agera asymmetriskt, dvs. belasta den som har ett fast nät, ett faktiskt monopol, och avlasta mobiloperatörerna, nykomlingarna på marknaden?
Ursprungligen fann vi den tesen riktig.
Numera undrar vi om man inte kan inskränka den.
Exempelvis borde man behandla båda parter lika när det gäller upptagning i abonnentförteckningar.
Därför kommer vi också att acceptera detta ändringsförslag.
Och ett eller annat som säkert måste vara lika för båda bör vi här i dag reglera på samma sätt.
Det stämmer dock att den som förfogar över ett sådant fast nät för närvarande har en enorm konkurrensfördel.
Vi försöker ju reglera detta genom att vi också reglerar tillgången till nätet.
Det är ju inte så att vi lämnar detta utan regler.
Och här kommer det i framtiden - det återstår ju att behandla Hoppenstedts betänkande - även att uppstå en konkurrens mellan olika nät.
Genom exempelvis satellitstödd personlig kommunikation kommer vi att kunna ta oss igenom även den flaskhals som än i dag utgörs av att vissa ännu är ägare och användare av fasta nät.
När det uppstår konkurrens mellan olika nät ser situationen helt annorlunda ut.
Det är något att tänka på.
Jag hoppas att vi här ska lyckas finna en reglering som tar hänsyn till berättigade intressen men inte leder till det som van Velzen med rätta varnar för: att vi från början försvårar utvecklingen av sådana, ting att konkurrensen och tekniken inte ens leder till dessa framgångar för handikappade och andra socialt svaga.
Om man inte alls låter utveckla ett sådant nät kan man inte efteråt göra anspråk på fördelarna med att utnyttja det.
Då lyder den stora frågan som har en räckvidd långt utöver detta område: På vem skall man lägga socialpolitikens kostnader, vem skall bära dem?
Och jag menar att den enkla tes som Ewing här än en gång har uttalat - de tjänar så mycket pengar, de kan betala - är falsk.
Se bara på mobiloperatörerna, som i starten måste göra stora investeringar och ännu inte har samma inkomster som de gamla företagen, vilka förhandskostnadern de måste stå för och hur besvärlig deras situation kan vara.
Och även om de skulle tjäna mycket pengar måste man fråga sig om detta verkligen är en riktig princip.
Vi sysselsätter oss med arbetslösheten inom Europeiska unionen.
Denna arbetslöshet är förfärande mycket högre än i USA.
Varför?
Därför att vi ständigt belastar produktionsfaktorn arbete.
Men ingen är väl så naiv att han tror, att en sådan kostnadsbelastning på ett företag inte övervältras.
Naturligtvis måste företaget skicka kostnaderna vidare.
Men överföringen av data har i dag, allmänt sett, blivit den allra viktigaste produktionsfaktorn.
Om vi ytterligare belastar den med socialpolitik kommer vi alltmer att jaga bort arbetstillfällen från Europa.
Därför måste vi betala socialpolitiken ur ekonomins avkastning.
Vi måste ha modet att inte hänvisa allt vi vill göra till finansiering utan öppet bekosta det över budgeten.
Därifrån måste det komma, från skatterna, och då kan man överväga för vem man vill göra något.
Det skulle vara det rätta systemet, också för att skaffa arbetstillfällen.
Ett sista ord om WTO-frågan.
Det är många som inte inser att vi gjort ett enormt framsteg med den.
Denna globala marknad är i dag värd sexhundra miljarder dollar - med tvåsiffriga tillväxttal!
Det betyder att om vi lyckas bevara och bygga ut den ställning som vi idag har inom detta område, är detta ett av våra få hopp om att skapa nya arbetstillfällen.
Därför var WTO-beslutet så oerhört viktigt för oss och det är mycket bra att även andra kan ansluta sig till det, så att vi får en förnuftig reglering.
Jag kan också kort berätta vilka ändringsförslag vi har antagit respektive förkastat.
Men eftersom det är den första behandlingen bör jag kanske ge en fullständig rapport till den föredragande.
För det första är vi - som jag ju redan har sagt - fullt öppna för och beredda att acceptera den inställning som Read med rätta företräder, att vi ytterligare måste beakta konsumenterna och vissa konsumentgrupper.
Därför antar vi ändringarna 2, 3, 10, 13, 14 och 41.
En del ändringar vill vi inte anta och just av de skäl som Thors mycket bra har klarlagt: det finns vissa sociala rättigheter som bättre kan genomföras på regional och nationell nivå, därför att människorna där har bättre kunskap.
Därför antar vi inte ändringsförslagen 11, 15, 21, 34, 36, 44, 46 och 49.
Vad beträffar tillägget om mobil telefoni, den fråga som van Welzen och andra tagit upp, är vi beredda att helt eller delvis acceptera ändringsförslagen 5, 7, 9, 16, 23, 26 och 42.
Detta är läget i dag.
Än en gång, mina damer och herrar: jag kan inte underlåta att nämna, att vi under kommande år på nytt och ständigt måste återkomma till detta ämne.
