# ID: svediakorp-gov474398
# author: Pex (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 459
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, jag talar för den lilla nederländska delen av det kristdemokratiska partiet, som hoppas att få lite förstärkning i morgon.
I två och ett halvt år har jag sysslat med en hemställan från de europeiska tjänstemännen, som ropade och ropar om lika rättigheter, framförallt gällde det de homosexuella paren.
Tyvärr har jag inte nått några framgångar.
Jag fick hela tiden hämta fram dossieren från dammet hos Europeiska kommissionen.
Jag tackar föredraganden och de som lämnade in ändringsförslagen att de idag ger frågan en ny chans.
Arbetstagare, i alla fall de duktiga, vet att det är viktigt för arbetet att ha det bra på hemmaplan.
Det är bra för arbetet om någon hemma bryr sig om arbetstagaren.
Det gäller inte för de europeiska institutionerna.
Jan gifter sig med Marie, flaggan går i topp, ingen oroar sig för de finansiella konsekvenserna.
Om Jan dör tjugo år senare, sörjer man utan problem för Marie livet ut.
Hur annorlunda är det inte för Robert och Arthur, och för Françoise och Nicolette är det extra jobbigt för de behandlas extra illa eftersom de är kvinnor.
Denna skillnad herr ordförande, kallas diskriminering.
En term som vi i det här huset känner avsky inför, utom när det handlar om homosexuella par.
Arbetsgivare med ett sådant statut skulle hamna i fängelse i Nederländerna, men inte här.
Här sitter arbetsgivaren bakom sitt bord och talar med oss om diskrimineringen runt om i världen, utom den som drabbar hans egen personal.
Jag vill ställa två tydliga frågor till kommissionsledamoten.
Om parlamentet säger ja till resolutionen och förändringarna i morgon, vad gör Europeiska kommissionen då med statuten?
Hur länge måste det dröja förrän det verkligen blir ett slut på den här diskrimineringen?
Varför finns det ingen respekt för lagarna och grundlagarna i de medlemsstater som ordnar det här på ett bra sätt?
Varför har den Europeiska kommissionen inget mod att använda sitt inflytande på den belgiska regeringen så att människor som Arthur, som inte får något uppehållstillstånd i Belgien, inte behöver fly till Nederländerna för att därifrån kunna åka till sitt arbete i Bryssel?
Europeiska kommissionen gör inget åt detta.
Politiker som respekterar sig själva vill ha ett samhälle som bland annat hålls samman av omsorg om sin nästa.
En arbetsgivare bör lämna sitt bidrag till detta.
Två människor som tar hand om varandra, har en mycket bättre situation i samhället än var och än för sig.
Alla accepterar detta utom arbetsgivaren, de europeiska institutionerna, gentemot tjänstemännen som inte vill eller kan gifta sig.
