# ID: svediakorp-gov474396
# author: Fabre-Aubrespy (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 610
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade kommissionsledamot, ärade kolleger, rådets förslag till förordning som har presenterats för oss får vår grupps gillande, men det för mig till att göra två anmärkningar: den ena om förfarandet och den andra om grunden.
När det gäller förfarandet avslogs Lindholms första betänkande efter diskussionen om ändringsförslagen i utskottet för rättsliga frågor den 27 januari.
Vad var det som hände?
Icke- konsensuella ändringsförslag har nätt och jämnt antagits, ofta med en rösts majoritet, vilket det här betänkandet påminner om.
Vid den slutliga omröstningen förvandlades en positiv röst till en nedlagd röst, en utskottsledamot ansåg inte att betänkandet gick tillräckligt långt.
Detta ledde till lika röstetal, och alltså till att betänkandet avslogs.
Förslaget till lagstiftningsresolution, som lite snabbt togs upp till omröstning, undergick av bara farten samma öde.
Jag skulle vilja säga att jag är glad över att konstatera att utskottet för rättsliga frågor gjorde ett förslag till sitt, den 6 februari, som jag hade gjort i enlighet med arbetsordningens bokstavliga mening och med förfarandets logik, och som syftade till att uppmana utskottet till att uttala sig om kommissionens ursprungliga förslag.
Den text som sålunda antogs möjliggör vår diskussion här i kväll.
Det hindrar inte debatten och det möjliggör också överlämnande av ändringsförslag under plenarsammanträdet.
Efter att ha sagt detta skulle jag vilja göra en grundläggande anmärkning.
Den olika behandlingen av kvinnor och män har lett till att man vidtagit åtgärder som skapar allvarliga rättsliga problem, och som ifrågasätter själva fundamentet för våra republikanska statsskick.
För att sammanfatta: man har gått från ett system med kvoter för de erbjudna platserna till ett system med reserverade platser med hjälp av den omtalade positiva diskrimineringen.
Jag ansluter mig till det som min kollega Hory just sade.
Han hade kunnat citera den berömda frasen av en kommunistisk minister i det offentliga ämbetet: " I ett ojämlikt samhälle måste man vara ojämlik för att återupprätta jämlikheten ".
Detta skapar i själva verket två problem.
Det första är av juridisk karaktär.
Författningsrådet i Frankrike, den konstitutionella domstolen i Italien, författningsdomstolen i Tyskland samt EG-domstolen i Kalanke-domen har fördömt åtgärder som systematiskt gynnar, under lika förhållanden, rekryteringen av kvinnor i den omtalade jämlikhetsprincipens namn.
Men detta skapar också ett filosofiskt problem som hänger samman med denna positiva diskriminerings karaktär och med det faktum att den ifrågasätter själva grunden för våra demokratier, eftersom det är själva medborgarskapsbegreppet som ifrågasätts.
Vad skall man göra?
Man måste naturligtvis föreskriva jämlikhetsåtgärder.
Man måste också gå fram med hjälp av incitament, såsom det ibland går till inom de politiska partierna.
Man får inte ta miste på vilken debatt det handlar om.
Jag är inte säker på om de föreslagna ändringsförslagen - de är arton som har undertecknats av samma personer - gör det möjligt att gå framåt.
Genom att föreslå såpass stridbara åtgärder som de ändringsförslag som har citerats, eller som ändringsförslag 3, eller ändringsförslag 10 om icke äktenskapligt samboende, eller ändringsförslag 11 om registrerat partnerskap som statusmässigt likställt äktenskapet, förfelar upphovsmännen till dessa ändringsförslag debatten.
De tar risken att se kommissionens förslag förkastas.
Av de utmärkta anledningar som Casini just utvecklade, kommer vi inte att rösta för de här ändringsförslagen.
När allt kommer omkring, om de godtogs och kommissionens förslag sedan avslogs, så skulle inte kvinnornas situation förbättras.
Det är anledningen till att vi önskar hålla oss till kommissionens text.
