# ID: svediakorp-gov474395
# author: Hory (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 374
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, gruppen Europeiska radikala alliansen skriver helt under målen som presenteras för oss i förslaget till förordning.
Om de europeiska institutionerna vill fortsätta ha en drivande roll i kampen mot könsdiskriminering bör de börja med att föregå med gott exempel i behandlingen av sina tjänstemän och representanter.
Det är därför som min grupp även stödde den allmänna andemeningen i Lindholms betänkande, vi skrev för övrigt tillsammans under de flesta ändringsförslag som gjordes i den här andemeningen för att förbättra kommissionens förslag.
Den här gången uttalar jag mig personligen, och väl medveten om att jag går emot rådande uppfattningar måste jag likväl säga att det inte verkar möjligt att stödja ändringsförslagen 5, 12, 13 och 14, vilka skapar ett verkligt problem ur politisk-filosofisk synvinkel, eftersom de upprättar en rättslig ojämlikhet i rekryteringen och befordran av gemenskapernas tjänstemän.
I detta fall handlar det inte bara om jämlikhet mellan könen, utan även om en annorlunda vision av samhället.
De stora tankeströmningarna har sedan länge tagit itu med de här problemen.
De ideologier som jag kortfattat kommer att kalla " kollektivistiska ", strävade mot en " situationsjämlikhet ", med de konsekvenser vi känner till för frihet och individuellt ansvarstagande.
När det gäller liberala ideologier fortsätter de att vila på det jag kommer att kalla " välgörenhetsprincipen ", man litar till det individuella initiativet för att komma till rätta med ojämlika förhållanden.
Jag för min del är radikal och jag stöder mig på rättviseprincipen enligt vilken man måste fördöma diskriminering grundad på objektiva kriterier (ras, kön, språk eller ursprung) samt garantera lika rättigheter och möjligheter.
Det är därför, i fråga om problemet män - kvinnor, som jag föredrar den kvalitativa jämställdheten framför den kvantitativa jämlikheten.
Det är därför, mer generellt, som jag inte tror på att man kommer till rätta med en faktisk ojämlikhet genom att skapa en rättslig ojämlikhet, utan att det för oss mot det " ideala " samhälle där alla skulle ha en plats som tilldelades dem med hjälp av matematiska beräkningar.
Vad mig beträffar så vill jag inte se ett sådant samhälle.
