# ID: svediakorp-gov474389
# author: Sornosa Martínez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 350
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, ärade kolleger, först och främst vill jag gratulera Lindholm till hennes betänkande, för vilket jag blivit utsedd föredragande av yttrande på utskottet för kvinnors rättigheters vägnar.
Med de framförda ändringsförslagen till det slutliga betänkandet jämte dess antagande, utgör tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna en utmärkt modell i fråga om lika behandling.
En framåtsträvande förebild i lagen inom detta område är av vital betydelse, bland annat av två anledningar som jag vill ta upp:
För det första, genom att det klart och öppet från en förvaltning tydliggör principen om lika behandling, när den rättsliga tillämpning i praktiken brukar bli så svår och problematisk.
För det andra, genom dess syfte att anpassa sig, tvärt emot vad som brukar vara fallet, till rättsregistren som visar den sociala verklighet vi befinner oss i, så att existensen samt ökningen av samboende par i vårt samhälle, av såväl heterosexuella som homosexuella, uppmärksammas och att de kan få samma rättigheter som övriga.
Att vidtaga dessa korrigerande åtgärder bör ha högsta prioritet, eftersom det beror på dem om det skall bli möjligt att vända den tendens av kvinnodiskriminering som gör att det, trots likartad utbildning och förmåga, är män som erhåller de högre befattningarna.
Vid sidan om föresatsen att rätta till denna utveckling är åtgärder och ändringsförslag också positiva genom att det är fråga om övergångsåtgärder som inte påverkar den formella jämlikhet, eftersom åtgärderna begränsas till att rätta till olikheterna vad gäller rekrytering, utbildning och befordran, och prioriteten fastställs temporärt.
Slutligen vill jag säga att principen om kvinnors lika behandling, som vi arbetat och fortsätter att arbeta så mycket för, samt principen om homosexuellas lika behandling, vilken tas upp i en resolution utfärdad av parlamentet i februari 1994, är principer som ofta kränks.
Striden för principens tillämpning, förutom att förverkligas dag för dag, också bör skönjas i lagar och förordningar, som denna som jag förmodar att vi kommer att anta.
