# ID: svediakorp-gov474379
# author: Gebhardt (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 802
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, kära kollegor!
Jag medger att plenum vid denna tidpunkt inte är speciellt välbesökt, men vi bör ändå ta denna debatt på allvar.
Parlamentsgrupperna i detta parlament har efter allvarligt menad förberedelse för att förenkla erkännandet av yrkeskvalifikationer i Europeiska unionen något att säga.
Nu rör det sig ju inte direkt om småpotatis, utan om elementära medborgarrättigheter, som i jämförelse med de ekonomiska intressena i den inre marknaden gång på annan körs över.
I dag handlar det om ett erkännande av lika möjligheter för alla inom handel, hantverk och industri, som medborgarna i de 15 medlemsstaterna kan förstå och som gör det lättare för dem att leva tillsammans i denna gemenskap.
Enkelt betraktat kunde man tänka att med denna riktlinje för erkännande har någon gripit efter den lagtekniska sopen och sopat ihop smulorna från 35 enskilda regleringar.
Nej, så enkelt är det inte.
Denna riktlinje har en annan dimension.
Den skapar klarhet över yrkesmässiga utvecklingsmöjligheter i Europeiska unionen och strävar efter jämställdhet, vilket är en elementär medborgerlig rättighet.
Jag var ännu inte född vid tiden för den franska revolutionen, men var skulle vi vara i Europa utan målet för jämlikhet?
Överfört på vår tid betyder jämlikhet lika möjligheter för alla.
I Europa betyder det att en motsvarande kvalifikation måste gälla var som helst i gemenskapen.
På så sätt skapar vi frihet att själv välja arbetsplats och bostad för medborgarna.
Det är ingen stor upptäckt.
Vi åstadkommer bara ett normaltillstånd.
Längre tillbaka hade framför allt hantverkare sina vandringsår, innan de slog sig ner någonstans.
Men nu tillbaka till kvalifikationen som förutsättning för en verksamhet eller etablering inom handel, hantverk eller industri.
Det innebär inte att den på varje ort i Europeiska unionen måste förvärvas i samma form, utan att vi ömsesidigt måste godkänna liknande kunskaper, utan för mycket byråkrati.
Låt mig ge ett exempel: Det var ganska skrattretande att det tyska förbundslandet Bayern efter murens fall inte ville godkänna studentexamen tagen i Östtyskland.
Här tog man studenten efter 12 år, i Bayern måste barnen gå 13 år i skola för detta.
Det är dock inte känt att det kommer mer betydande vetenskapsmän från Bayern än från östra Tyskland.
Så ser det ut i hela yrkesvärlden i Europa.
Den som kan sitt hantverk och behärskar sitt arbete, klarar sig lika bra i Rovaniemi vid polcirkeln, som i Paris, Aten eller i en småstad i Tyskland.
Detta vill riktlinjen understryka och den skapar mer klarhet än det tidigare regelverket.
Därför är kommissionens proposition mycket välkommen.
Sett ur medborgarnas ögon innehåller den dock ännu för många om och men.
Detta kan vi som parlament inte så lätt undanröja, men vi kan förbättra propositionen.
Till detta finns det en mängd nödvändiga ändringsförslag.
Vi kommer att rådslå och besluta om detta och vi förväntar oss att kommissionen kommer att följa parlamentets linje.
Detta är dock inte så lätt.
Vad kommissionen har lagt fram till oss har utarbetats på ett trögt sätt, är knappast förståeligt för medborgaren och bristfälligt.
Detta kan lätt avläsas ur antalet ändringsförslag.
Dessa ändringsförslag säger oss att Europaparlamentet ännu en gång måste överta en förvaltnings uppgifter.
För detta ändamål har vi inte valts.
Vi har valts för att genom politiska beslut i dag och i framtiden säkra ett gott samliv för 370 miljoner människor.
Vad ligger framför oss?
Ett papper som borde förenkla och göra det lättare att förstå de yrkesmässiga utvecklingsmöjligheterna.
Tyvärr har kommissionen inte bara vältrat över sitt arbete på Europaparlamentet, utan den försvårar också vårt arbete genom att inte ge oss tillräcklig information.
Ännu mer förenkling och klarhet kunde man önska sig.
Utan all nödvändig information går det dock inte.
Därför uppmanar jag kommissionen - och med mig utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt - att snarast lägga fram denna information, så att vi snabbt kan förbättra denna halvhjärtade riktlinje och för att verkligen garantera människorna inom handel, hantverk och industri friheten att själva välja arbetsplats och bostad i medlemsstaterna i Europeiska unionen.
I dag tar vi beklagligtvis ett litet steg mot detta mål, men som parlament är vi skyldiga våra medborgare att ta även dessa små steg.
Kommissionen borde inte hindra oss från att ta större steg i framtiden.
Kanske får jag också tillägga: Det hade varit bra, om vi hade kunnat genomföra dessa förenklingar i artikel 4, vilket inte var möjligt, eftersom det helt enkelt inte fanns några erfarenhetsbetänkanden att tillgå från de tidigare 35 enskilda riktlinjerna.
