# ID: svediakorp-gov474368
# author: Mosiek-Urbahn (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 605
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, mina damer och herrar!
Riktlinjepropositionen för en ändring av konsumentkreditriktlinjen utgör ett viktigt steg för mer konsumentskydd.
Tyngdpunkten för ändringarna ligger i det för alla medlemsstater i Europeiska unionen bindande fastställandet av en enhetlig metod för att beräkna den effektiva årliga räntan.
Detta kommer framför allt att ha gynnsamma följder för konsumenterna, eftersom de på detta sätt får möjlighet att bättre jämföra finansserviceprodukterna över gränserna.
Dessutom genomförs i kommissionens proposition såtillvida en harmonisering av beräkningsunderlagen, eftersom den effektiva årliga räntan skall beräknas på basis av 365 respektive 366 dagar för ett år.
I mitt betänkande föreslår jag dock att enbart företa den standardiserade beräkningen på basis av 365 dagar för ett år.
Denna proposition har utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt följt tillsammans med rösterna från min parlamentsgrupp.
Detta klarläggande är nödvändigt, eftersom kommissionens text är oklar och likaså ger upphov till en dygnslik beräkning.
En dygnslik beräkning skulle dock innebära nackdelar för konsumenterna.
De verkliga värdena och den verkliga tidrymden måste alltid läggas till grund, vilket har till följd att till exempel februari faktiskt bara har 28 dagar, medan januari har 31 dagar.
Det skulle innebära att den effektiva räntan ändras för månader av olika längd trots den nominellt lika stora räntesatsen.
Då inskränks möjligheten att jämföra räntorna.
Eftersom en fullständig harmonisering av beräkningsunderlagen inte företas i och med denna proposition till riktlinje, uttalar sig utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt också mot kommissionens proposition att införa en symbol vid angivandet av den effektiva räntan.
Kommissionen vill med denna symbol förtydliga att den angivna effektiva räntan har beräknats på basis av konsumentkreditriktlinjen och att den är jämförbar med den ränta som förekommer i andra medlemsstater.
Eftersom de kostnader som skall inbegripas i beräkningen dock ännu skiljer sig avsevärt åt i de olika medlemsstaterna - t ex disagion, som inbegrips i ett land, men inte i ett annat - är det inte möjligt att göra en verklig jämförelse av de effektiva räntorna.
Följaktligen kan konsumenten missbruka en sådan symbol i bedrägerisyfte, vilket strider mot ändamålet med propositionen.
Till Caccavales betänkande vill jag utveckla följande: Självklart är Europas medborgare i första hand konsumenter.
Därför är kommissionens betänkanden över omsättningen och användningen av konsumentföreskrifter i medlemsstaterna särskilt viktiga.
Utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt har i sitt betänkande inte bara företagit en kritisk värdering av kommissionens betänkande, utan tvärtom också försökt att komma med konkreta lösningar till de frågor som kommissionen tar upp.
Jag vill framför allt välja ut två punkter.
För det första: Kommissionen vill utvidga konsumentkreditriktlinjen till de icke-hypotekssäkrade lånen för renoverings- och moderniseringsarbeten.
I sitt betänkande uttalar sig utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt emot en sådan utvidgning, vilket jag tycker är rätt, eftersom ett sådant inbegripande i konsumentkreditriktlinjens användningsområde skulle ha negativa effekter för konsumenterna.
Dessa ändamålsförknippade lån skulle nämligen inte längre kunna erbjudas till de gynnsamma hypotekskrediträntorna, utan till konsumentens nackdel bara till de högre konsumentkrediträntorna.
För det andra: Kommissionen har väckt frågan om det ändamålsenliga med en europeisk riktlinje för hypotekskrediter.
Utskottet och min parlamentsgrupp är av den uppfattningen att en sådan europeisk riktlinje inte kan bifallas i nuläget.
Hypotekskrediten är oskiljbart förknippad med de nationellt mycket olika säkerhetsoch användningsmekanismerna.
Följaktligen skulle en europeisk reglering av hypotekskrediten kräva en samtidig anpassning av säkerhets- och användningsmekanismerna och till slut en harmonisering av den nationella sakrätten över hela Europa.
Detta vore dock inte förenligt med subsidaritetsprincipen.
