# ID: svediakorp-gov474274
# author: Stasi (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 459
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, det som står på spel i Algeriet är den personliga säkerheten, det är också respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, det är Medelhavsområdets stabilitet och framtiden för den Europa-Medelhavspolitiken.
Europeiska unionen kan alltså inte förbli stillatigande, vanmäktig och passiv inför de dramatiska händelser som utspelar sig i det här landet.
Vi måste först och främst kritisera det blinda våld som de islamistiska terroristerna ägnar sig åt, de dagliga massakrerna, bilarna som exploderar på städernas gator, den systematiska massakern av journalister, intellektuella, av alla de som begår brottet att tänka fritt, men man måste också med samma kraft kritisera de våldshandlingar och kränkningar av mänskliga rättigheter som begås av säkerhetsstyrkorna.
Den legitimitet som makten åtnjuter till följd av presidentvalet gör inte alla medel den använder legitima.
Man får aldrig bemöta barbariet med barbari.
Men samtidigt skulle det vara farligt att blanda ihop de skandalösa övergrepp som begås av makten, och som man måste kritisera, och traditionalisternas kriminella fanatism.
Maktens stundtals skandalösa beteende skall inte förleda oss att visa oss mer förstående i förhållande till de traditionalistiska terroristerna.
Vi måste också stödja demokraterna.
Man glömmer ofta att det finns demokrater i Algeriet.
De representerar, det är jag säker på, majoriteten av det algeriska folket.
Dessa demokrater är olyckligtvis splittrade, vilket är en svaghetsfaktor, men alla för den modiga kampen mot makten med risk för sina liv, likaså mot islamisterna.
Följaktligen bör vi visa dem vår solidaritet och ge dem vårt stöd.
Vi bör mycket bestämt uppmuntra den algeriska regeringen till att äntligen inleda en dialog, utan baktankar, med alla demokrater i Algeriet och med alla politiskt ansvariga och alla grupper som skulle acceptera att avvisa våldet.
Slutligen bör vi tillkännage vårt förtroende för det algeriska folket.
Många algerier misströstar idag om sitt land.
De skönjer ingen framtid vid slutet av denna väg av smärta och lidande.
Vi bör hjälpa algerierna att tro på Algeriet, att bli medvetna om Algeriets fördelar, ty Algeriet har sina fördelar.
Först och främst människornas egenskaper - och framförallt kvinnornas - som ofta slåss med ett beundransvärt mod.
I maj 1992 hade jag ett långt samtal med president Boudiaf.
Han delgav mig sin dröm om att göra Algeriet till det första muslimska land som, utan att förneka sina rötter - alla sina rötter - skulle kunna bli både ett demokratiskt och ett konfessionsfritt land.
Några dagar senare mördades president Boudiaf.
Jag tror att vi måste hjälpa algerierna att återuppta Boudiafs dröm för deras räkning och att göra verklighet av den.
