# ID: svediakorp-gov474270
# author: Antony (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 689
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, så försöker kammaren än en gång att ta ställning till inbördeskriget i Algeriet.
Vad kommer det att leda till?
Till ingenting alls.
För att ett dokument från det här parlamentet kommer att ha fördömt våldet, klandrat terrorismen - den blinda, självklart, som om terrorismen inte alltid var blind! - kritiserat kränkningarna av mänskliga rättigheter, vädjat om demokratiska val och till dialog mellan samtliga parter, uttryckt sitt stöd till demokratiska forum, kommer antalet döda att minska i Algeriet?
Ingen är godtrogen och i synnerhet ingen av undertecknarna av det här dokumentet, varken ni, Cohn-Bendit och Kouchner, eller de självutnämnda intellektuella, som samlats av ömsesidig solidaritet med det algeriska folket.
Ni vet mycket väl att de upprop som har förts fram från Boulevard Saint-Germain i Paris eller från den här kammaren inte kommer att rädda livet på en enda algerier.
Däremot är det våra landsmän som riskerar att betala med sina liv för uttalanden som har som enda effekt att öka raseriet hos de algeriska terroristerna, såväl de i den islamistiska oppositionen som de i den militära makten, redan nu aktiva i våra storstadsområden.
Men bomberna rör inte dem som varken tar pendeltåget eller tunnelbanan.
I realiteten vill vissa gottgöras av ett beteende av det som för dem fungerar som samvete, dvs. mediaopinionen.
Det är ofta samma personer som 1980 var anhängare av de röda Khmererna i Kambodja, Vietcong i Vietnam, maoister som omskolats av den " nya filosofin ", pressen, show-biz, publiciteten, som undertecknar petitionslistor till förmån för boat-people, offren för deras ideologi.
De bär ett lika tungt ansvar för olyckorna i Algeriet, som inte går tillbaka till 1992 utan till 1962.
Vissa av våra kolleger - är det inte Rocard? - har ägnat sin ungdom till att stödja FLN-terroristerna! 1962 vittnade de om 3 000 fransmän bosatta i Algeriet som deporterats till FLN: s dödsläger, 150 000 milissoldater som bränts av hett vatten, begravts levande, kastrerats, styckats av sina vänner!
Visade de en hundradel av det medlidande som de idag visar för Nomenklatura fellaga?
Jag minns Melouza, jag minns alla dessa brott mot mänskligheten ... men vem kommer att döma de här brotten mot mänskligheten?
Det stämmer att offren var fransmän och att fransmännen är undermänskliga varelser som varken har rätt till historiens rättvisa eller domstol.
Till dessa personers försvar kan man säga att de inte har varit de enda.
Samtliga regeringar under den femte republiken har, efter att ha överlämnat det franska Algeriet till mördarna i FLN, inte upphört med att ge sitt stöd till de algeriska diktatorerna, från Ben Bella till Zeroual.
Detta stöd har stått oss dyrt.
1962 lät man våra landsmän tro att vår nations reträtt inom Frankrikes gränser skulle ha fördelen att låta dem bli kvitt den algeriska bördan.
Lögn!
Denna börda har blivit förkrossande.
Algerierna lämnar i miljoner den misär deras land går under i.
Varje år betalar vi tiotals miljarder franc till Zerouals nomenklatura, som inte ger oss tillbaka annat än spott och som numera till och med förbjuder undervisning i franska i de algeriska skolorna.
I januari 1992 tog våra ledare ställning i det algeriska inbördeskriget genom att stödja den militära statskupp som inställde de första fria valen.
Vårt land har successivt dragits in i den här konflikten.
Vid den tidpunkten var vi de enda i den här kammaren att signalera om farorna med en sådan hållning.
Vad bör vi göra idag?
I första hand skydda våra staters medborgare.
På kort sikt krävs det att våra regeringar - och särskilt Frankrikes - upphör med att stödja den oppositionsgrupp som idag sitter vid makten, hindrar ankomsten av algeriska medborgare och återupprättar ordning i de stadsdelar som inrymmer terroristers nät.
Sedan vet ni inte vad ni skall göra och för övrigt kan ni inget göra.
