# ID: svediakorp-gov474269
# author: Souchet (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 393
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, Algeriet fortsätter att erbjuda oss det dagliga barbariets beklagliga spektakel.
Mångdubblingen av beväpnade grupper sätter den nationella enigheten på spel.
Sammanstötningarna mellan regeringsvänliga polisstyrkor och beväpnade traditionalistiska grupper vidmakthåller ett permanent våldsklimat, såväl i städerna som på landsbygden, vilket förstör och slår ned modet för utvecklingsinsatserna.
Ett land som har alla de nödvändiga fördelarna för att uppleva ett uppsving motsvarande det i asiatiska länder förstör på så sätt sina chanser och förslösar sin trumf.
Vad kan Europa göra för att idag bidra till återuppbyggnaden av den algeriska nationen?
Först och främst att på ett mycket tydligt sätt bekräfta sin tro på Algeriets överlevnad som stat.
Vi har inget positivt att vänta oss av en söndring av den algeriska förenande staten.
I den arabiska världen utgör solida stater den bästa möjliga motvikten gentemot spridningen av en islamisk fundamentalism som skapar instabilitet.
Ingen har intresse av att Algeriet uppslukas av ett " hundraårigt inbördeskrig " och att det vid vår södra gräns utgör en varaktig instabil zon.
Vart och ett av våra länder har istället ett intresse av att landet kan komma ur kaoset, även om det sker på ett trevande sätt, och att det blir en stabil pol som organiserar sin utveckling i samarbete med oss.
Algeriets utveckling och en bättre kontroll av utvandringsföreteelser hänger odiskutabelt samman.
I andra hand är det lämpligt att undvika allt som kan ge näring åt inbördeskriget.
I synnerhet att undvika en oansvarig inblandning, partiska gester eller parlamentariska resolutioner utan relevans som varje algerisk oppositionsgrupp skyndar sig att räkna till sin fördel.
Det skulle vara den sämsta tjänst vi skulle kunna göra Algeriet, att ge intrycket av att hellre stå på en sida än på en annan.
Vi skall inte ta algeriernas plats för att besluta om deras öde.
Det vi kan göra, det är eventuellt att bidra till att de kommande parlamentsvalen blir så oomtvistliga som möjligt, så att den politiska konflikten ersätter den beväpnade konflikten.
Vi kan också föreslå ett samarbete inom ramen för ett associeringsavtal som i första hand inriktas på återuppbyggnaden av den sociala strukturen, så att Algeriet en dag kan förfoga över förmedlingsorgan och medlingsinstanser som är nödvändiga för att en demokrati skall kunna fungera.
