# ID: svediakorp-gov474254
# author: Monti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,316
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande!
Först av allt vill jag tacka utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd och framför allt dess föredragande, Marinucci, för stödet till kommissionens initiativ, ett stöd som framgår av det betänkande som idag behandlas i kammaren.
Betänkandet är även frukten av ett samarbete med två andra utskott, utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik, och utskottet för rättsliga frågor och medborgarrätt, vilkas föredraganden, Kestelijn-Sierens och Florio jag också varmt vill tacka.
Redan vid omröstningen i samband med andrabehandlingen av det direktiv som idag antagits om skydd av konsumenten vid distansavtal, angav kommissionen att, i och med att man accepterade att utesluta finansiella tjänster, så förband sig kommissionen att göra en utvärdering av behovet av konsumentskydd vid distansförsäljning av finansiella tjänster och, mera allmänt, hela den finansiella sektorn.
Det är detta vi nu har gjort.
Dagens betänkande stödjer kommissionens ansträngningar att stärka konsumentskyddet för fysiska personer.
Mot bakgrund av konsumentpolitikens stora betydelse inom området finansiella tjänster, har samtidigt kommissionsledamot Bonino och jag själv åtagit oss att snarast föreslå ett meddelande.
I och med det kommer kommissionens svar på den omfattande konsultation som grönboken innebar att vara officiellt och det kommer att innehålla prioriteringar och tidsfrister för de åtgärder vi tänker vidta.
Meddelandet kommer självklart att ta hänsyn till synpunkterna från denna församling.
Jag kommer nu att kortfattat gå igenom de enskilda förslag som grundligt har diskuterats av Bonino och mig själv.
Vi kan acceptera många av de framlagda förslagen, och jag tänker då framför allt på punkt 5.
Betänkandet visar klart att frånvaron av en tydlig definition av begreppet allmänintresse kan leda till att detta tillämpas på ett sådant sätt att det medför hinder för den fria rörligheten för de aktuella tjänsterna.
När det gäller banktjänster så har kommissionen redan publicerat ett förslag till meddelande om friheten att erbjuda tjänster och om begreppet allmänintresse, införda i det andra direktivet om banker.
Jag har för avsikt att snarast slutföra detta meddelande och utarbeta ett motsvarande dokument rörande försäkringstjänster.
Punkt nr 13 i betänkandet uppmanar kommissionen att inleda en dialog med företag och föreningar för att, om möjligt, kunna komma fram till gemensamma lösningar på tvister mellan konsumenter och tjänsteleverantörer.
Vi har för avsikt att uppmuntra en dialog mellan parterna på europeisk nivå, så som redan ofta sker på nationell nivå, för att utarbeta yrkesetiska regler, framför allt vad gäller konsumentinformation.
Jag tänker med andra ord uppmärksamt följa hur direktivet tillämpas och, om detta skulle visa sig vara otillräckligt, utarbeta bindande rättsliga instrument.
Dialogen har inletts och den kommer att intensifieras.
När det gäller de viktiga punkterna 14 och 15 i betänkandet, så stöder de flera olika förslag.
Även om vi delar de underliggande värderingarna, så håller vi fortfarande på att undersöka om en horisontell lagstiftning skulle vara den effektivaste lösningen eller inte.
Framför allt vad gäller konsumentinformationen, så avser vi att inbjuda parterna till en dialog, med målet att komma fram till yrkesetiska regler före utgången av år 1997.
När en lämplig period har förflutit efter ikraftträdandet kommer kommissionen att utvärdera resultaten och, om ett sådant förfarande inte skulle visa sig fruktbart, föreslå åtgärder av mer bindande karaktär vars tillämpbarhet samtidigt kommer att utvärderas.
Jag anser däremot att det skulle vara svårt att tillämpa ett initiativ som rör kvalitet och säkerhet för finansiella produkter.
Innehållet i ett sådant initiativ verkar också vara svårt att definiera på ett lämpligt sätt.
Vad gäller de finansiella agenternas kompetens och integritet, så är vi övertygade om det förnuftiga i att vidta rättsliga åtgärder mot de agenter som inte följer reglerna inom försäkrings- och banksektorn, åtgärder som kommer att föreslås inom kort av kommissionen.
När det gäller tillgången på bastjänster, visar en noggrann analys av situationen på ett flertal olika samverkande faktorer och tillämpningarnas lokala karaktär.
Kommissionen har för avsikt att uppmärksamt övervaka de erfarenheter som görs i de olika medlemsstaterna.
Liknande överväganden gäller frågan om den stora skuldbördan, i samband med vilken jag överväger att främja initiativ som gäller framför allt konsumentinformation och konsumentutbildning.
Låt oss så gå över till de vertikala åtgärderna, fru ordförande: jag kommer inom kort att föreslå kommissionen ett förslag till direktiv om distansförsäljning av finansiella tjänster som, med utgångspunkt i föreskrifterna i det allmänna direktiv som redan antagits, tar hänsyn till de finansiella tjänsternas speciella karaktär.
Avsikten är att skydda konsumenten och bland annat ge denne rätten att ångra sig i de fall där detta är lämpligt, och att få information, samtidigt som det ger branschen en möjlighet att dra fördel av en marknad utan gränser, en marknad som annars skulle vara beskuren av olikheterna i den nationella lagstiftningen.
När det gäller kreditkort, betalkort och telefonbank, så håller vi på att undersöka lämpligheten av att föreslå lagstiftning i detta skede med tanke på att marknaden utvecklas snabbt, man måste därför undersöka om det är lämpligt just nu.
En alternativ lösning skulle kunna vara en omfattande revidering av rekommendationen från 1988, utsträckt till att omfatta även de nya betalmetoderna och, eventuellt, åtföljd av mer tvingande regler i ett senare skede.
När det gäller övriga tekniska frågor, som kommer att kräva en speciell strategi, så begränsar vi oss till att utveckla den strategin sektorsvis, samtidigt som vi tar tillfället i akt att inhämta synpunkter.
När det gäller hypotekslån, så instämmer vi i att det krävs en fördjupad undersökning - framför allt vad gäller öppenheten - innan ytterligare åtgärder vidtas.
Kommissionen har nyligen inlett en undersökning vars resultat kommer att vara tillgängliga före sommaren 1997.
Vi väntar därför med att informera parlamentet om resultaten från denna undersökning, vid behov åtföljd av nödvändiga initiativ.
I detta sammanhang måste man också hålla i minnet att all vertikal lagstiftning innebär ett visst mått av standardisering av de finansiella tjänsterna, dvs den leder utan tvekan till en större öppenhet för marknaderna men samtidigt underlättar sådan lagstiftning prisöverenskommelser mellan olika aktörer, till nackdel för konsumenten.
Slutligen, som svar på en begäran från denna församling om initiativ inom försäkringssektorn, måste jag påpeka att kommissionen före sommaren kommer att föreslå ett direktiv till skydd för den som drabbats av olycka i ett annat land än hemlandet.
Jag vill avslutningsvis som hastigast nämna ett par punkter som har tagits upp i debatten: när det gäller bonus-malus så har kommissionen redan vidtagit rättsliga åtgärder; när det gäller harmonisering av skattelagstiftningen håller jag fullständigt med det som sagts i Marinuccis betänkande och, som ni kanske vet, har jag i egenskap av kommissionsledamot med ansvar för skatter inlett intensiva ansträngningar för att effektivisera åtgärderna när det gäller samordning av skattelagstiftningen, något som utan tvekan även kommer att beröra finansinstituten; fullföljandet av den inre marknaden, där våra ansträngningar entydigt inriktas mot dem som i sista hand är den gemensamma marknadens målgrupp, dvs. konsumenterna.
Kommissionen kommer vid det europeiska rådets möte i Amsterdam presentera en handlingsplan för hur den inre marknaden skall genomföras.
Speciell tonvikt kommer att läggas vid tjänstesektorn, bland annat de finansiella tjänsterna, och allt detta tror vi kommer att bli till fördel för konsumenten.
Som bekant drar sig inte kommissionen för att föreslå lagstiftning när det är lämpligt för att skydda konsumenterna: de senaste exemplen har varit garantier för insatta bankmedel, investeringsgarantier, som nu verkar ha kommit fram till en lyckad kompromisslösning och det godkända direktivet om gränsöverskridande betalningar, förutom de nya initiativ som vi här har föreslagit.
