# ID: svediakorp-gov474248
# author: Kestelijn-Sierens (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 605
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, herr kommissionsledamot, kollegor, i det råd som jag formulerade på utskottet för ekonomis vägnar vad det gäller den här grönboken har jag till största del kommit fram till att det är samma problem som fortfarande tornar upp sig vad det gäller konsumenternas situation inför finansiella tjänster.
Utskottet för ekonomi konstaterar fem problem.
För det första så fungerar inte den inre marknaden riktigt.
Medlemsstater hävdar, med hänvisning till det allmänna intresset, nationell lagstiftning som leder till ett skydd för deras marknad snarare är för deras konsumenter.
Det är hög tid att en besvärsprocedur vid EGdomstolen inleds mot den obligatoriska bonus-malus-skalan, obligatorisk självrisk, förbudet för räntebärande sjukförsäkringar och annat.
För att förhindra ytterligare hinder krävs en gemensam definition av begreppet allmänt intresse.
För det andra, formar bristen på fiskal harmonisering ett allvarligt hinder för den fria handeln med finansiella tjänster.
Livförsäkringar är i en del länder fortfarande inte avdragsgilla om de är tecknade i ett annat medlemsland.
Detta är oacceptabelt.
För det tredje så får hela sektorn en skugga över sig genom ickeerkända finansiella mellanhänders, ofta på avstånd genomförda, dubiösa verksamhet.
Gemenskapens regler för tillstånd att utöva yrket måste också se till att konsumenten snart kan skilja kornen från agnarna och kan lita på leverantörerna av finansiella tjänster.
För det fjärde, genom förmedling av effektiv och tydlig information måste det bli möjligt för konsumenten att plocka godbitarna från den inre marknaden för finansiella tjänster.
Han måste få tillräckligt med kunskap om fördelarna och vilka rättigheter han har.
Genom frivilliga förhållningsorder måste försäljarna av finansiella tjänster sträva efter att optimalisera informationen som går ut till konsumenten.
Till sist förespråkar jag en vidare utbyggnad av det oberoende ombudsmannaförfarandet i bank- och försäkringsbranschen.
De måste rapportera om sina aktiviteter så att de berörda kan dra nödvändiga slutsatser.
I fortsättningen måste de också bli tillräckligt delaktiga i förberedelser, tillkomst och utvärdering av lagstiftning i den finansiella sektorn och försäkringssektorn.
Så långt de problem som utskottet för ekonomi prioriterar.
På en punkt är jag inte ense med huvudföredraganden.
Jag tycker inte att det är väl genomtänkt med ett särskilt direktiv om distansförsäljning av finansiella tjänster.
För finansiella tjänster är skillnaden mellan gränsöverskridande transaktioner och lokala transaktioner mycket mindre relevant än vid köp av enkla handelsvaror som en bok eller en tröja.
Finansiella tjänster är av ett annat slag.
De syns inte och känns inte och därför är de tjänster som hör samman med förtroende oavsett om de köps på distans eller på nära håll.
Regler för att stimulera integriteten för den som säljer finansiella tjänster är därför av största vikt enligt den liberala gruppen.
Kollegor, fastän min grupp till största delen vad det gäller de uppställda problemen kan känna igen sig i Marinuccis betänkande, vill vi inte att lagstiftning alltid skall vara det första och bästa styrinstrumentet för att lösa de problemen.
Det finns redan inte mindre än 50 direktiv som reglerar allt vad bankerna, försäkringsbranschen och investerarna gör och inte gör och ändå kan konsumenten fortfarande inte fullt ut plocka godbitarna från den inre marknaden.
Min grupp föreslår att försöka nå en lösning på en del problem till exempelvis genom frivilliga förhållningsorder och att endast föreslå extra lagstiftning där det är nödvändigt.
Lagstiftning innebär ofta också en högre kostnad som mestadels läggs på konsumenterna.
Vi skall dessutom inte sträva efter mer utan bättre genomtänkt lagstiftning.
Jag skulle gärna vilja höra kommitténs synpunkt på detta.
