# ID: svediakorp-gov474247
# author: Marinucci (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 614
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande!
De finansiella tjänsterna har fått en allt större betydelse för familjer och konsumenter.
Utbudet av finansiella tjänster har ökat, liksom utnyttjandet, men på grund av bristande information eller bristfälliga regelsystem, eller på grund av bedrägligt beteende från skrupulösa aktörers sida, så har många medborgare lidit skada och andra har fått förutfattade meningar.
Den inre marknaden, även inom detta område, erbjuder konsumenten nya möjligheter, men kan även förvärra nackdelarna och försvåra problemen.
Om å ena sidan konkurrensen och möjligheterna att välja mellan olika leverantörer av dessa tjänster, även utanför det egna landets gränser, ökar friheten för konsumenterna, så kan skillnaderna i lagstiftning leda till nya problem.
Det är inte av en slump som det gränsöverskridande utnyttjandet av finansiella tjänster hittills har varit begränsat.
Konsumenterna avstår kanske från fördelaktiga eller mindre kostsamma alternativ på grund av bristande information, men även på grund av osäkerhet.
Det krävs med andra ord en gemenskapslagstiftning, något som framstår som ännu mer nödvändigt med tanke på EMU.
I december 1995, i samma plenarsammanträde vid vilket man godkände undantag för finansiella tjänster från förslaget till direktiv om distansförsäljning, så lovade kommissionsledamoten Bonino Europaparlamentet att presentera - så löd hennes ord - ett förslag till handlingsprogram eller kanske till och med, om det skulle visa sig nödvändigt, ett direktiv.
Parlamentet uppskattar livligt att löftet mycket snart följdes av presentationen av den grönbok som är ämne för denna debatt.
Parlamentet är däremot inte överens med kommissionen när hon hävdar att via cirka 50 direktiv har målet att uppnå en inre marknad inom detta område till fullo uppnåtts.
Å andra sidan, i andra delen av samma grönbok analyseras problem som fortfarande finns, som den tänkbara diskrimineringen av personer utan medborgarskap, frånvaron av information eller informationens dåliga kvalitet, frånvaron av disciplin vad gäller agenter, frånvaron av en harmoniserad skattelagstiftning.
Men detta räcker inte: för att bara ta några exempel, när det gäller försäkringar så finns det en ångerperiod för livförsäkringar, men däremot inte för brand- eller stöldförsäkringar.
När det gäller agenternas roll, fortfarande inom försäkringsbranschen, så finns det en rekommendation från 1991, men inte heller det är ett bindande instrument: det finns inget skydd mot ett bedrägligt utnyttjande av kreditkort.
Även inom detta område har inte rekommendation nr 595 från 1988 kunnat stimulera medlemsstaterna till att ta konkreta initiativ till skydd för konsumenterna.
Vad gäller konsumtionskrediter så täcker direktiv nr 102 från 1987 inte de nya tjänster som inte existerade när direktivet antogs.
Begreppet allmänintresse måste dessutom ges en bättre definition.
Det sätt på vilket begreppet används i de direktiv som avser banker, framför allt i det andra direktivet, lämnar utrymme för stor juridisk osäkerhet.
Och så skulle man kunna fortsätta.
Problemet med distansförsäljning, slutligen, som grönboken tar upp i tredje delen, omfattas överhuvud taget inte av nuvarande lagstiftning.
De behöriga juridiska utskotten har behandlat grönboken uppmärksamt och kompetent, och med stor majoritet har man koncentrerat förslagen till behovet av en komplett och sammanhängande gemenskapslagstiftning, som kan ingripa horisontellt på sådana problem som visar sig i flera olika sektorer, och vertikalt på speciella frågor, som t.ex. frågan om distansförsäljning.
I väntan på kommissionens svar rekommenderar jag mina kolleger - som för närvarande inte finns i kammaren. men som jag hoppas skall vara närvarande i morgon - att godkänna de förslag till ändringar som praktiskt taget enhälligt godkändes av utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd.
