# ID: svediakorp-gov474238
# author: Blokland (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 384
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ordförande, det sker inte så ofta att parlamentet uppmanar kommissionen att inte gå för hårt fram.
Oftast är det tvärtom.
Föredraganden från miljöutskottet, Whitehead manar kommissionen till återhållsamhet vad det gäller uppräknandet av vackra önskningar på konsumentskyddsområdet och det instämmer jag i av hela mitt hjärta.
Förslaget andas en känsla för verkligheten, som jag tror är på sin plats i konsumentpolitiken.
Jag kan alltså i stor utsträckning finna mig i rekommendationerna i Whiteheads betänkande.
Konsumentpolitik är ett relativt ungt politiskt område, som har ett antal inneboende begränsningar.
I första hand är det ett politisk område som primärt utspelar sig på det privaträttsliga planet.
Jag skulle nästan säga att om det sköts bra, så har statsmakten så lite som möjligt att göra med konsumenten.
För det andra beror väldigt mycket på näringslivets medverkan.
Om det finns starka konsumentorganisationer som kan göra sina ståndpunkter tydliga för producenterna, då är hälften av konsumentskyddet redan klart.
För det tredje har den europeiska politiken sina egna inskränkningar.
Just eftersom det ofta handlar om privaträttsliga angelägenheter kan kommissionen inte göra så mycket på det lagstiftande planet, förutom om man kan falla tillbaka på bestående europeiska riktlinjer.
Därför kan jag finna mig väl i de rekommendationer i betänkandet som handlar om förstärkning av konsumentens position genom informationsspridning (punkterna 20 till 26).
Det är viktigare med myndiga konsumenter än med alla sorters lagstadgade ordningar, vilka endast en liten del av de ändå redan myndiga konsumenterna kommer att använda sig av.
Det är känt att konsumenternas medvetenhet inte är så starkt utvecklad och organiserad i Europeiska gemenskapens sydliga länder.
Det är med det som man måste börja, inte med alla lagstadgade ordningar.
Därför tycker jag att det är bra att kommissionen till att börja med publicerar de flesta av de tankar som utvecklas i grönböcker, och inte kommer med omogna lagförslag direkt, vilka man sedan ändå inte kan nå enighet om i rådet.
Jag är alltså mycket positivt till föredragandens uppmaning till konsolidering av förslagen från de föregående programmet för prioriteringar i konsumentpolitiken och vill gratulera honom å det hjärtligaste för hans utmärkta förslag.
Europeiska kommissionen kommer att vinna på det.
