# ID: svediakorp-gov474232
# author: Sandbæk (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 368
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, jag vill också gärna lyckönska Whitehead till hans framstående betänkande, ty det mest positiva man kan säga om kommissionens meddelande om konsumentpolitiken, är väl i verkligheten det, att den lagts fram, eftersom den är avfattad i så alltför vaga och allmänna ordalag.
Som konsumenter har vi behov av något bättre.
Med GD XXIV: s ytterligare utökade ansvarsområde för konsumenttryggheten är jag helt och fullt enig med Whitehead, att det är en tvingande nödvändighet att lägga fast ett antal prioriteringar och ersätta kommissionens allmänna vändningar med konkreta tids- och handlingsplaner.
Likaså finns det skäl att främja miljö- och energimärkning samt att få till stånd en konsumentlagstiftning i alla medlemsländer.
Man kan principiellt dela upp tankarna om en europeisk konsumentpolitik i två riktningar.
Man kan antingen, som Whitehead gör, argumentera för att skapa en europeisk konsumentupplysning med kampanjer, broschyrer och informationscentra eller - och det är det argument som jag ansluter mig till - kan man argumentera för, att de redan etablerade nationella konsumentorganisationerna bör samarbeta om en ändamålsenlig anpassning, konkret genom att stärka BEUC, och att de därefter uppträder samlat i förhållande till de politiska instanserna.
Jag tror, att vi måste erkänna, att det är för svårt och för dyrt att lägga fram en ny och helt likalydande konsumentpolitik och konsumentupplysning, därför att behoven helt enkelt är alltför olika.
Men trots denna oenighet kommer vi självfallet att rösta för Whiteheads betänkande.
Det är bara en aktiv konsumentpolitik som kan ge EU: s inre marknad sin legitimitet och effektivitet.
Och därför bör man också först och främst satsa på regeringskonferensen.
Där måste och skall konsumentpolitiken stärkas.
Redan i inledningen till fördragen bör det framgå att man inom EU skall ta särskilda konsumentpolitiska hänsyn på samma sätt som man skall särskild hänsyn till hållbar utveckling.
Fördraget måste stärkas på en rad områden så att det blir ett självständigt syfte också att främja konsumentpolitiska hänsyn och användarintressen.
Artikel 129a saknar fortfarande en mängd preciseringar och förbättringar.
Bara härigenom kommer konsumentpolitiken att få den viktiga placering som den förtjänar.
