# ID: svediakorp-gov474228
# author: Oomen-Ruijten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 644
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ordförande, först och främst vill jag tacka Philip Whitehead för det enorma arbete han ägnat åt detta.
Och varför säger jag det så speciellt?
Eftersom, och det måste också fru kommissionsledamot ta åt sig lite av, meddelandet som ligger framför oss enligt min mening är alltför globalt vad det gäller prioriteringarna.
Jag tycker verkligen att prioriteringarna 96-98 lämnar mycket att önska.
Och jag är således tacksam att Whitehead ändå lyckats komma till ett ordentligt resultat.
Jag är nämligen fullständigt ense med föredraganden om att meddelandet borde varit ett mycket mer detaljerat och arbetat program och att det borde ha angivits var, hur och på vilket sätt kommissionen på ett antal punkter skulle försöka nå de mål som den själv ställer upp åt sig, och som jag i sig inte har några problem med.
Får jag lov att visa på några problempunkter?
Allra först tillgången till rättsskipning.
För mer är tre år sedan kom det ut en grönbok.
Vi sade vid lagstiftningen nyss, för vilken jag var föredragande, att man i alla fall måste se till att rätten för grupper att agera, i vilken form som helst, nu får gestalt och jag vet att ett antal medlemsstater hade ganska mycket problem med detta då de var tvungna att godkänna distansförsäljning.
Men hur som helst, min fråga är: hur skall ni nu fortsättningsvis ge det form och vilka förslag har ni nu?
Jag tycker att grönboken som ni lämnade för tre år sedan likafullt på ett eller annat sätt borde ha formats till en åtgärdspunkt.
Vidare vill jag fästa uppmärksamheten på de utomrättsliga procedurerna.
Kanske tycker ni att det är min käpphäst och det är det också, men jag tror att vi ofta kan hjälpa konsumenten mycket snabbare, billigare och effektivare när vi i fråga om tvisteförlikningar ger mycket mer stimulans än vad vi gör för tillfället.
Jag har intresse av detta, inget finansiellt intresse, men kanske ett emotionellt intresse, eftersom jag är ordförande för Stichting Geschillencommissies voor consumentenzaken i Nederländerna, vilken för tillfället har runt 25 kommittéer, där konsumenter och branschföreträdare oberoende skipar rätt, vilket fungerar perfekt.
Jag tror också att vi skulle behöva göra mer på den punkten och, kanske också för att jag är stolt över vad vi i den meningen har uppnått med de nederländska konsumentorganisationerna, att vi skulle kunna låta fler människor dra lärdom av detta än vi gör för tillfället.
Så till en fråga som togs upp redan igår.
Jag kommer till exempel ihåg att Behrendt sade något om detta.
Det handlar om grönboken om livsmedel.
Jag vet inte vad det händer med den nu.
Är det så att grönboken nu måste revideras inom ramen för alla nya överenskommelser och nya politiska åtgärder som vi håller på att tillsammans genomföra?
Kan det kanske ges ett svar på den frågan?
För vill vi att det görs något åt den europeiske konsumentens oro tror jag att det framförallt ankommer på att vi i första hand agerar fort och att vi i andra hand vet med vilka tidsperioder vi måste hålla räkning med och var det kommer att genomföras förändringar.
Finansiell service kommer vi att prata om i eftermiddag, så det skall jag inte säga något om nu.
Som slutkommentar, vad jag fortfarande saknar i förslagen är följande: Hur går Europeiska kommissionen till väga, möjligtvis tillsammans med de europeiska konsumentorganisationerna och näringslivet, för att försöka att ändå via självreglering få till stånd bestämmelser där det ännu ej finns bestämmelser och kanske inte heller är nödvändigt med bestämmelser?
Kanske kan vi även på det området få se en liten åtgärdslista någon gång.
