# ID: svediakorp-gov474226
# author: Añoveros Trias de Bes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 532
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr ordförande, fru kommissionsledamot, i artikel 129a.1 i fördraget, citeras artikel 100a som det mest lämpliga instrumentet för att utveckla medlemsstaternas lagstiftande, förordnande och administrativa åtgärder för att upprätta den inre marknaden.
Fördraget medger dessutom kompletterande åtgärder till dem som medlemsstaterna genomfört för att skydda konsumenterna.
Den sanna och riktiga inre marknaden kan bara uppnås om konsumentskyddet även gäller gränsöverskridande tvister, och detta kräver en mängd rättsliga, ekonomiska, sociala och informativa åtgärder.
Ur juridisk synvinkel, som också är den som åligger mitt utskott, anser jag det viktigt att påpeka att konsumenternas rättigheter, som parter vid gränsöverskridande tvister, bara blir ett effektivt skydd om man samordnar följande åtgärder: på det internationella planet måste man få medlemsstaterna att tillämpa Brysselkonventionen från 1968, Romkonventionen från 1980 om tillämplig lag på kontraktsförpliktelser och Haagkonventionerna från 1965 och 1970 om delgivning i utlandet respektive bevisupptagning i utlandet.
Man måste också genomföra en undersökning om anledningen till varför det trots Brysselkonventionen fortfarande föreligger svårigheter att i en medlemsstat verkställa en dom i ett civilt ärende som avkunnats av en domstol i en annan medlemsstat.
Man måste också undersöka möjligheterna att utvidga den delen av Romkonventionen om tillämplig lag på kontraktsförpliktelser.
Man måste utforma en gemenskapsåtgärd som införlivar principerna i Wienkonventionen angående avtal om internationella köp, och inom ramen för den tredje pelaren främja ett initiativ i syfte att upprätta en verkställande instans för obetalda skulder.
Vi har talat om internationell nivå och vill nu tala om gemenskapsnivån.
Vi vill föreslå följande åtgärd: att arbeta för en enkel, snabb och billig konfliktlösning, genom en utomrättslig lösning, förbehållet att det alltid finns möjlighet att vända sig till domstol.
Vi tror därför att man omgående skall påbörja den handlingsplan för främjande av utomrättsliga förfaranden som kommissionen föreslagit.
Parlamentets och rådets direktiv om hindrande åtgärder är ett lysande instrument för att främja att företagaroch konsumentorganisationer tillåts att delta aktivt och att domaren tillskrivs behörighet enligt existerande konventioner för att kunna fatta ett beslut grundat på den lag som är tillämplig på underlaget för tvisten, även om kränkningen endast får återverkningar på en marknad utanför den inhemska.
Parlamentets resolution om betalningsfrister innehåller intressanta förslag som är värda att ta upp.
Enligt denna resolution ska man erkänna såväl dröjsmålsräntor till fordringsägarna, vilka skall tillämpas automatiskt, som ersättning för de kostnader som uppstått i samband med indrivningen av skulder i enlighet med avgiftstaxor fastställda av behörig offentlig myndighet.
Man skall också harmonisera de rättsliga förfaranden för indrivning av försenade betalningar och tillhörande kostnader.
Slutligen, herr ordförande, fru kommissionsledamot, anser jag det vara viktigt att stödja den kritik som görs i betänkande av Whitehead eftersom kommissionen inte inkluderar en detaljerad handlingsplan över konsumentpolitiska prioriteringar för 1996-1998.
Denna ofullständighet kan få dessa prioriteringar att förbli endast goda avsikter som inte ger någon trovärdighet för unionens konsumentpolitik.
Kort sagt handlar det om att använda de verktyg vi har till hands, både på internationell nivå och gemenskapsnivå, för att uppnå ett riktigt konsumentskydd på alla plan.
