# ID: svediakorp-gov474199
# author: Kreissl-Dörfler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 700
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Ordförande Santer ytterade sig i går mycket förstående för Europaparlamentets kritik av kommissionen.
Han medgav att kommissionens arbete under de senaste åren hade varit högst otillräckligt, att ingenting hade gjorts av det som hade behövt göras för att avstyra skador från medborgarna i Europeiska unionen.
När vi nu redan har denna insikt, käre Santer, då måste detta även få konsekvenser.
Vid sammanträdena i Europaparlamentets undersökningsutskott blev det tydligt att några - även höga - tjänstemän i kommissionen tydligen inte var redo att samarbeta med Europaparlamentet.
Tjänstemän som Legras och Mansito hindrade rentav undersökningsutskottets arbete, även om de som verkställande direktör och vice verkställande direktör i GD VI i första hand är ansvariga för de avslöjade missförstånden.
Ett sådant uppförande måste ju få sina konsekvenser.
Vid bevisad oförmåga kan man helt enkelt inte låta sådana tjänstemän få behålla sina befattningar.
I fallet av von Moltke från turismdirektionen hade ju Europaparlamentets påtryckningar nyligen framgång.
En sådan påtryckning måste vi också organisera mot GD VI.
Men naturligtvis får vi inte använda tjänstemännen som måltavla enligt mottot: De små hänger man, de stora låter man löpa.
Kommissionen - och först och främst dess ordförande - måste ta det politiska ansvaret för missförhållandena i sin myndighet.
BSE: s existens fick vi ju inte direkt reda på i går, och kommissionen Santers ämbete föddes ju inte heller i går.
Hittills har 16 människor dött i BSE.
Hur många döda skall det behöva bli, innan kommissionen agerar på eget initiativ?
Det politiska ansvaret för tjänstemännens felbeteende skall alltid de ministrar bära -eller i detta fall faktiskt kommissionären - detta är en god europeisk eller åtminstone brittisk tradition.
Kommissionär Fischler borde faktiskt ha mockat sitt eget augiasstall först och inte bara låtsas som om hans föregångare har felat.
Parlamentsgruppen De Gröna har väckt motion om en " misstroendeförklaring på prov " för att klargöra detta politiska ansvar.
Tydligen behövdes detta hot om misstroendeförklaring för att Santer för första gången offentligt skulle medge de graverande fel som nuvarande kommission och dess föregångare begått.
Naturligtvis har även andra instanser misslyckats.
Den brittiska regeringens uppträdande kan man bara benämna illvilligt och ignorant.
Det enda rätta svaret på detta är att yrka på skadestånd mot Storbritannien (och dess djurmjöls- och köttindustri) i EG-domstolen i Luxemburg.
Men även Borchert och de övriga europeiska jordbruksministrarna har misslyckats.
De har varit overksamma alltför länge och har satt ekonomiska intressen före sina medborgares liv och hälsa.
Ansvaret för BSE-skandalen ligger naturligtvis också i Europeiska unionens strukturer.
Den inre marknaden har lett till en sänkning av konsumentens skyddsstandard.
Vi från De Gröna har alltid varnat för att skapa en inre marknad utan tillräckliga ekologiska och sociala skyddsmekanismer.
Men för näringslivsliberalerna i alla parlamentsgrupper, från Thatcher till Bangemann, var ju avregleringen av skyddsbestämmelser det högsta målet.
Nu kommer räkningen för den förfelade formen av europeisk integration.
Det har hittills inte funnits några effektiva kontrollmekanismer för konsumentskyddet, och inom jordbruksområdet var kommissionen sin egen kontrollinstans.
Att nu skapa en ny direktion för konsumentskydd inom kommissionen räcker inte på långt när.
Slutligen behöver vi en oberoende europeisk myndighet för livsmedelskontroller.
Och vi behöver också mer genomblickbarhet och mer rättigheter för Europaparlamentet.
Sammanträdena för alla fackutskott i kommissionen måste vara öppna för allmänheten.
I framtiden måste det vara möjligt att yrka om misstroendeförklaring även mot enskilda politiskt ansvariga kommissionärer, och i alla jordbrukspolitiska frågor måste i framtiden medbestämmanderätten gälla för Europaparlamentet.
Och naturligtvis behöver vi en helt annan europeisk jordbrukspolitik.
Det måste principiellt förbjudas att använda djurmjöl som foder för växtätare.
Djurmjöl får bara användas som foder, om - i motsats till Storbritanniens avreglerade jordbruksindustri - den höga säkerhetsstandarden iakttas.
Det måste skapas finansiella impulser till artriktig kreaturhållning och avgifter och ålägganden för industriell masskreaturhållning.
Vi inom De Gröna har alltid krävt ett ekologiskt jordbruk och en artriktig kreaturhållning och kritiserat den europeiska jordbrukspolitiken hårt.
BSE-skandalen har nu på ett tragiskt sätt gett oss rätt.
