# ID: svediakorp-gov474157
# author: Collins, Kenneth (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 444
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, jag tror vi måste vara tydliga här.
I sak så har jag ingen annan uppfattning än herr Bangemann.
Jag hoppas jag är förstådd på den punkten.
Här slutar förmodligen likheterna mellan herr Bangemann och mig.
Jag känner inte till om det är många som har noterat så många likheter innan heller.
Vi accepterar fullt ut - alla i kammaren; alla som har och inte har talat - att tidtabellen måste ändras.
Vi kan i stort sett tänka oss fram till sekelskiftet.
Vi behöver ungefär tre år till för att uppfylla testkraven.
Det råder dock meningsskiljaktigheter med herr Bangemann om vad man skall göra med resten rent rättsligt.
Medan jag respekterar herr Bangemanns vänlighet att säga till rådet: " Ni kan inte fatta beslut eftersom parlamentet inte har yttrat sig ", återstår det faktum att det bara finns ett bordlagt förslag.
Förslaget får bara behandlas en gång på grund av att artikel 43 gäller.
Parlamentet har inga mekanismer för att dela upp det, och så vitt jag förstår så har inte heller kommissionen eller rådet det.
Vad vi har är en uttalad mening att de inte vill gå vidare.
Jag är rädd att de brev jag har fått inte har officiell status.
De speglar ingenting i fördraget.
Så vitt jag vet finns det ingenting i fördraget - jag hoppas herr Bangemann kan ändra min uppfattning på den här punkten - som säger att ett sådant brev är rättsligt bindande.
Om så vore fallet hade det kanske gått att få mig att ändra uppfattning, och kanske även utskottet skulle ändra uppfattning.
Men för tillfället har vi ingenting som garanterar att parlamentet skulle tillåtas att yttra sig om något som det redan har yttrat sig om eftersom det bara finns en behandling och en förordning.
Detta är problemets kärna.
Om vi kan lösa detta, om herr Bangemann kan visa oss den rättsliga grunden för allt detta så kanske vi kan ändra uppfattning.
För tillfället kan jag inte se hur vi skall kunna röra oss framåt överhuvudtaget, även om jag håller med honom och, förmodar jag, han håller med mig.
Vi är av samma mening, men jag är rädd att vår åsikt i parlamentet är att vi inte litar tillräckligt på det föreslagna förfarandet för att vi skall kunna gå vidare.
Jag tror inte heller att herr Bangemann befinner sig i en tillräckligt kraftfull position vis-à-vis rådet för att tvinga det, eftersom han inte har någon rättslig grund att stå på.
