# ID: svediakorp-gov474150
# author: Collins, Kenneth (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 882
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, jag måste säga så här i början att den åsikt som jag gav uttryck för tidigare idag är den enhälliga ståndpunkten från parlamentets utskott för miljö, folkhälsa och konsumentskydd, och jag skulle vilja betona att den är enhällig.
Maximala restnivåer - så kallade MRL - är de tillåtna nivåerna för kemikalier i animaliska produkter som används som mat till människor.
De täcks av ett rådsdirektiv som trädde ikraft 1990 och skulle upphöra i december 1996.
Problemet här är mycket viktigt: vilken är varje kemikalies säkra nivå i mat?
Så enkelt är det, och detta gör att det inte bara blir en industripolitisk fråga, eller en veterinärpolitisk, utan en fråga för den allmänna hälsan.
Marknaden var splittrad i två delar under 1990.
Det fanns mer än 180 äldre ämnen - så kallade - på marknaden, som skulle testas efter hand för att fastställa MRL, och det fanns nya ämnen som väntade på att komma ut på marknaden och som måste få MRL fastställda innan de fick säljas.
Alla äldre ämnen måste bedömas och få MRL fastställda innan slutet av 1996.
Så blev inte fallet, vilket innebär att alla ämnen som för tillfället är utan MRL faktiskt måste förbjudas av gemenskapen om inte rättsliga åtgärder blivit vidtagna.
Kommissionen var väldigt långsam vid utarbetandet av förslaget.
Den gamla förordningen upphävdes i december 1996, den nya översändes inte till parlamentet förrän den 10 januari 1997.
Den nuvarande situationen innebär att det är ett legalt vakuum.
Det föreliggande kommissionsförslaget försöker göra två saker: det försöker att förlänga tidsfristen för bedömning av kemikalier, och vi kan acceptera detta eftersom det tydligen är nödvändigt; men det försöker också att klassificera de ämnen som används vid djurförsök.
Ett berömvärt mål, men jag är rädd att två eller tre veckor är inte tillräckligt med tid för parlamentet att undersöka detta på ett korrekt sätt och ta itu med en mycket viktig aspekt av den allmänna folkhälsan.
Vi behöver en garanti att alla återstående MRL kommer att ske inom en given tidsram för att vi skall gå med på en förlängning.
Utskottet hyser inga tvivel om att ett förlängning är nödvändig, och vi är beredda att gå med på det.
Men, uppriktigt sagt, resten är inte bra nog och vi anser att vi måste prioritera folkhälsan.
Dessutom speglar kommissionens förslag inte oron för djurförsök.
Vi har förstått att vissa företag inte alltid har gett ut den rätta informationen, ibland till och med på grund av att kommissionen inte har klargjort vad den ville ha och det finns alldeles för många ämnen vilka ännu inte har testats.
Vi kan i detta sammanhang inte tillåta oss att riskera den allmänna folkhälsan i och med att det florerar otestade kemikalier.
Så vi accepterar logiken i att förlänga tidsfristen, men vi kan inte acceptera resten av förslaget.
Vi har inte fått tid nog och vi tror inte att det ger tillräckligt mycket för konsumentsäkerheten: det är inte fullständigt och det är inte tillräckligt tydligt för konsumenterna eller läkemedelsföretagen.
Europaparlamentet kan bara behandla detta en gång - det är ett förslag som faller under artikel 43 - och vi kan förstå att kommittén för veterinärmedicinska produkter mycket väl om två veckor rapporterar till kommissionen och föreslår förändringar i testsystemet.
Och här står vi idag och förväntas tillåta detta på ett lättvindigt sätt.
Det är inte tillfredsställande.
Förslaget, tidsaspekten och de faktiska politiska åtgärderna är alla fullständigt olika.
Det finns inga bestämmelser i fördraget som tillåter oss att dela upp detta.
Trots det faktum att kommissionen dessutom har tillfrågats att visa var det rättsliga argumentet finns, så har den än så länge, nu är klockan 11.40, inte gjort detta.
Jag har inte hört från kommissionen var det rättsliga argumentet är mot bakgrund av fördraget, och det beror inte på bristen på frågor.
De lovade mig ett svar för en och halv timme sedan, men jag har ännu inte fått det.
Det hade varit bra om man hade kunnat fylla det rättsliga vakuumet, men jag är rädd att om inte kommissionen kan säga rent ut att den kommer att dra tillbaka den del av förslaget som avser ämnena och går med på att gå vidare endast med en förlängning av tidtabellen, så är jag bemyndigad av mitt utskott att klargöra att vi kommer att kräva ytterligare ändringar.
Utskottet är enhälligt på denna punkt.
Herr Bangemann visar tecken på att han är överraskad.
Det kan jag inte förstå - om han nu är det - eftersom det klargjordes vid utskottsstadiet att detta var den enhälliga ståndpunkten och detta uttrycktes också i ett brev till honom som han fick igår.
Jag hoppas att kommissionen kan förmå sig att dra tillbaka förslaget som avser ämnena.
Jag hoppas kommissionen har för avsikt att fortsätta inom tidsramen.
Om den kommer att göra detta så kan jag gärna rekommendera parlamentet att rösta för ändringen av tidtabellen, men mitt utskott kan absolut inte gå med på resten.
