# ID: svediakorp-gov474138
# author: Fischler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,851
# sentences: 81
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, mina mycket ärade damer och herrar!
Föreskrifterna över märkningen och registreringen av djuren är - precis som exempel för kort tid sedan har visat - delvis otillräckliga, delvis ofullständiga och leder framför allt till problem i den gränsöverskridande trafiken.
Å andra sidan förväntar sig i dag den kvalitetsmedvetne konsumenten att det sker en modern etikettering av kött, ur vilken åtminstone de villkor framgår hur köttet produceras och genom vilken köttets ursprung kan härledas till det företag varifrån djuret härstammar.
Det finns i dag förslag till två förordningar: Det första för ett system för märkning och etikettering av nötkreatur och det andra för etikettering av nötkött och nötköttsprodukter.
Dessa förordningar skall tjäna till att säkra ursprunget för kött och levande nötkreatur från företag till konsument och på så sätt utgöra en solid grund för förpackningen av nötkött och nötköttsprodukter, som konsumenten kan lita på.
Nu gäller det att handla snabbt och noggrant, vilket ju har betonats flera gånger.
Till det andra förslaget är även kommissionen av den åsikten att en obligatorisk reglering skall föreskrivas för märkningen och etiketteringen.
Av genomförandeskäl måste jag dock hänvisa till att det under alla omständigheter måste medges en motsvarande förberedelsetid för den obligatoriska etiketteringen.
Under denna tid bör dock de som redan uppfyller alla förutsättningar på frivillig väg företa en motsvarande etikettering.
Vad gäller rättsunderlaget är kommissionen beredd att acceptera artikel 100a för dessa båda förslag och även för betänkandet över veterinärkontrollerna, vilket skulle betyda att denna debatt i dag skall betraktas som första läsning.
Men jag ber Er att betänka att vi förlorar tid genom detta och att vi inte kan ta full hänsyn till kravet på snabbhet.
Detta gäller framför allt för djurmärkningen och -registreringen, vilka framför allt även utgör förutsättningen för en obligatorisk märkning.
Nu, fru ordförande och mina damer och herrar kommer jag till betänkandet över märkningen och registreringen.
Först vill jag tacka föredraganden Mayer för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och Papayannakis för utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd, såväl som McCartin för budgetkontrollutskottet för deras prövning av våra propositioner.
Till ändringsförslagen vill jag anmärka följande: Jag kan godkänna ändringsförslag 2, 5 och 6.
Men jag beklagar att kommissionen inte är i stånd att godkänna de övriga ändringsförslagen i dag, och jag vill kommentera skälen för detta till parlamentet.
Kommissionen kan inte godkänna ändringsförslag nr 3, eftersom djuruppfödning inte utgör något gemenskapsmål, lika litet som ändringsförslag nr 4, eftersom det ur subsidaritetsskäl inte är nödvändigt att den tekniska infrastrukturen måste vara identisk i alla medlemsstater.
Ändringsförslag 7, 9, 12 och 24 är inte acceptabla, eftersom det är absolut nödvändigt att vårt system sträcker sig över hela gemenskapen och är överensstämmande i sig för att kunna möjliggöra ett effektivt ursprungsintyg för nötkreatur och nötkött.
I annat fall vore ett sådant system kontraproduktivt och skulle underminera Europaparlamentets och kommissionens bemödanden att återställa konsumentens förtroende för nötkreaturmarknaden.
Inte heller kan ändringsförslag 8 och 13 accepteras, eftersom det redan i vår proposition heter att " framför allt nationellt godkända konsumentorganisationer, för vilka dessa informationer är av speciellt intresse, " skall ha tillgång till databanken.
Vår proposition går på den här punkten alltså längre än ändringsförslaget.
Kommissionen kan inte ställa sig bakom ändringsförslag 10 och 18, eftersom vi redan föreslår användningen av en alfanumerisk kod, som består av två bokstäver för födelselandet och i övrigt av siffror.
Att undanta ändringsförslag nr 11 skulle enligt vår mening skapa en gråzon, eftersom utvidgningen av begreppet " djurhållare " till kreaturshandeln till exempel även skulle omfatta transaktioner per telefon.
Mot ändringsförslag nr 14 och 18 kan man väl säga att sådana detaljer, som där föreslås, nog bättre kan fastställas i kommissionens förordning.
Ändringsförslag nr 15 är inte nödvändigt, eftersom lantbrukarna själva kan sätta på öronmärkena.
Enligt vår mening är det mera praktiskt att märka djuren med ett nytt öronmärke på bestämmelseorten än på ankomstorten.
Om djuren går till ett slakthus, är det väl inte nödvändigt att sätta på ett öronmärke, förutsatt att djuren kommer att slaktas inom en kort tid.
Detta innebär att ändringsförslag nr 16, 17 och 26 inte kan accepteras i sina nuvarande versioner.
Ändringsförslag nr 19 är inte acceptabelt, eftersom bestämmelsen att djurhållaren en gång per år kan erhålla ett antal öronmärken kan betraktas som att man avvisar subsidaritetsprincipen.
Kommissionen kan inte heller godkänna ändringsförslag nr 20, 23, 30 och 34, i vilka det rör sig om datum för ikraftträdandet av de enskilda bestämmelserna.
Som Ni vet är jag av den uppfattningen att vi så snart som möjligt bör komma till ett beslut.
I motsvarighet till detta har vi även fastställt dessa datum i förslaget.
Inte heller ändringsförslag nr 21 och 22 kan godkännas av kommissionen, eftersom det inte är nödvändigt att sifferkoderna för hållningsverksamheter i databanken består av 14 tecken.
Här räcker det gott och väl med 12 tecken.
Dessutom har en registrering av alla hållningsverksamheter redan föreskrivits i kommissionens proposition.
Ändringsförslag nr 25 och 29 utgör ett problem för oss, eftersom 30 dagar är en för lång frist för att meddela data till databanken.
Vi anser att dessa data skall finnas tidsenligt till förfogande.
Inte heller ändringsförslag nr 27 kan kommissionen godkänna, eftersom jag är av den uppfattningen att djurpasset skall utlämnas först när djurhållaren har meddelat data till databanken.
Ändringsförslag nr 31 är onödigt, eftersom det redan finns motsvarande bestämmelser i de gällande rättsföreskrifterna.
Detta gäller också för ändringsförslag nr 32.
Vad beträffar ändringsförslagen från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd, vill jag hänvisa till att dessa redan till en viss utsträckning ingår i Mayers betänkande.
I övrigt framgår det också klart ur mitt tidigare nämnda yttrande, vilken inställning kommissionen har till dessa ändringsförslag.
Nu till Papayannakis betänkande, som befattar sig med vår proposition för etiketteringen av nötkött och nötköttsprodukter: Även här vill jag tacka alla dem som har medverkat till detta föredragande av betänkande och som har engagerat sig i utskotten.
Jag tror att vi alla är överens om att denna ramförordning för ett etiketteringssystem som täcker hela Europa bör utfärdas så snart som möjligt.
Därvid är vårt mål, som jag redan har nämnt, ett obligatoriskt system.
Därför kan kommissionen inte godkänna ändringsförslag nr 3, 5, 6, 7, 10, 11, 22, 24 och 25 i dess nuvarande versioner, vilka i grunden syftar på att införa ett obligatoriskt etiketteringssystem, för om vi accepterar det obligatoriska systemet, måste dessa ändringsförslag omarbetas.
Men vi måste hålla oss till verkligheten med fötterna på jorden.
Jag tror - och jag har även hänvisat till detta - att det för närvarande inte är möjligt att redan nu införa ett obligatoriskt system i alla 15 medlemsstaterna.
Enligt oss torde det dröja upp till tre år innan vi i alla medlemsstater har byggt upp motsvarande märkningsförordningar och de anordningar som krävs enligt denna förordning, t ex databanker.
Men ett obligatoriskt system kan bara fungera genomgående, om märkningen i alla medlemsstater som förutsättning är fullt funktionsduglig.
Men som sagt: För att inte hindra andra, bör vi överbrygga denna tid med ett fakultativt system.
Ändringsförslag nr 34 kan kommission inte heller ge sitt samtycke till.
Detaljerna beträffande sambandet mellan identifieringen av en köttbit och det enskilda djuret är klart reglerat i artikel 3.2 i förslaget till förordningen.
Ändringsförslag nr 12, 16 31 och 32 hänför sig till de uppgifter, som vid ett obligatoriskt system måste anges på etiketten.
Här kan man alltså också ta hänsyn till den nyss citerade logiken.
Däremot kan kommissionen godkänna ändringsförslag nr 23, 27, 30 och 33 vad beträffar bearbetningsprodukterna, men inte ändringsförslag nr 2, 8 och 26.
Jag vill dock försäkra Er om att vi efter en övergångstid även kommer att kunna ta med bearbetningsprodukterna i systemet.
Beträffande ändringsförslag nr 21 delar kommissionen Europaparlamentets principiella begäran att denna förordning med tanke på dess betydelse bör träda i kraft så snart som möjligt.
Därför kommer jag också att arbeta för detta i rådet.
Principiellt kan kommissionen inte godkänna ändringsförslag nr 18, men bestämmelserna över sanktioner kommer att fastställas i tillämpningsföreskrifterna.
Ändringsförslag nr 19: Här anser kommissionen att i stället för ett förslag till ett årligt betänkande över tillämpningen av denna reglering vore det hellre lämpligt med ett sådant betänkande mot slutet av övergångstiden.
Nu överlämnas det åt medlemsstaterna - precis som det föreskrivs i förslag nr 4 - att utfärda föreskrifter, som sträcker sig längre än föreskrifterna i förordningen.
Det ser kommissionen som en antydan till ett återförstatligande av den gemensamma marknaden.
Ändringsförslag nr 20 kan inte bifallas, eftersom det ännu är för tidigt för kommissionen att sätta en frist för ett tillstånd av tillämpningsföreskrifterna till dessa förordningar.
Emellertid kan kommissionen bifalla ändringsförslag nr 9 beträffande de oberoende kontrollmyndigheterna.
Dessa myndigheter måste uppfylla kriterierna i euronorm 45011 och skall - som det föreslås i ändringsförslaget - godkännas av den ansvariga myndigheten.
Jag har redan talat om rättsunderlaget.
Därför kan jag nu övergå till det sista betänkandet, vilket jag vill tacka Olsson och Kindermann så mycket för.
I och med att den inre marknaden trädde i kraft under 1993 har det blivit absolut nödvändigt med en effektiv veterinärkontrollreglering av importerade produkter från tredje land.
På denna punkt är parlamentet och kommissionen eniga.
Nu är det på tiden att förbättra de gällande kontrollföreskrifterna på grundval av de vunna erfarenheterna.
Till de framlagda ändringsförslagen vill jag säga följande: Kommissionen är beredd att anta förslag nr 2, 3, 5, 6, 7, 17 och 18.
De främjar textförståelsen och ger bättre garantier på vissa punkter, t ex informationsförmedling och tillstånd till fria områden.
Ändringsförslag nr 4, 8, 9 och 10 anser kommissionen dock inte vara tekniskt korrekta.
Den reglering som parlamentet har föreslagit för skeppsleverantörer ger mindre garantier än den ursprungliga propositionen.
Därför föredrar jag i detta fall kommissionens text.
Däremot kan kommissionen godkänna förslag nr 11, vilket medger medlemsstaterna större flexibilitet.
Ändringsförslag nr 16 godkänns inte av kommissionen, eftersom den i detta fall inte är övertygad om nödvändigheten med en övergångstid.
Vid harmoniseringen av veterinärföreskrifter för import från tredje land har stora framsteg rönts, vilka borde möjliggöra en enhetlig kontroll på gemenskapsnivå.
Vad beträffar ändringsförslag nr 12, 13, 14 och 15 torde parlamentet vara medveten om kommissionens allmänna yttrande.
Jag beklagar att jag inte kan bifalla de ändringsförslag som beträffar de institutionella frågorna.
