# ID: svediakorp-gov474125
# author: Barthet-Mayer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 1997-02-19
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 475
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru ordförande, vi bör åtminstone dra två lärdomar av BSE-krisen: den första är att när det gäller animalisk produktion är två kontroller bättre än ingen kontroll alls, och den andra är att man inte längre endast kan lita på medlemsstaternas åtgärder och beslut för att ge en gemenskapsgaranti för vilket livsmedel de må vara.
För de europeiska konsumenternas säkerhet är en generell gemenskapskontroll mer än någonsin nödvändig.
Kommissionen stöder sig på illusionen om att geografisk ursprungsbeteckning räcker till för att skydda konsumenten, och den föreslår sålunda en frivillig märkning.
Papayannakis vill med all rätt förbättra det här systemet, som är mer än bristfälligt, med hjälp av introduktionen av tilläggsbeteckningar: djurets födelseort, ras, kön, men också uppfödnings- och gödningsregion samt reproduktionsmetod.
Dessa ändringsförslag från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling ansluter sig till de från utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd - en gång är ingen gång - och syftar till att göra märkningen av kött och köttprodukter obligatorisk.
Självklart stöder vi med bestämdhet det här tillvägagångssättet.
Efter BSE-affären, då kommissionen knappast visade sig vuxen sin uppgift, kräver de osäkerheter som kvarstår mer än någonsin att man vänder sig till principen om förebyggande åtgärder.
Å andra sidan bör denna obligatoriska märkning sättas i samband med systemet i ett tidigare skede, systemet för registrering vid födelsen och kontinuerlig identifikation, vilket föreslås av Mayer.
De aktuella händelserna påbjuder oss just nu spårning av inhemska djur som en elementär garanti, såväl för uppfödarna som för konsumenterna.
Inte desto mindre behövs ett system som är effektivt utan att vara alltför tvingande för uppfödaren.
Den nya förordningen bör förorda en enhetlig identifikation på europeisk nivå, i annat fall kommer lärdomarna av BSE-krisen inte ha tjänat till mycket.
För att förordningen skall vara tillämplig för uppfödarna i det dagliga utövandet, bör det vara enkelt och samla de aktuella administrativa plikterna i ett enda tillvägagångssätt, förvaltningen av registret och information från den behöriga myndigheten (passets kriterier och upplysningar).
Detta krav skulle kunna begränsas till ett register varav en kopia skulle reserveras för den behöriga myndigheten och en annan för passet.
Slutligen, eftersom man måste dra lärdom av aktuella händelser, verkar det absurt och farligt att inte föreskriva att en kontrollant genomför en prövning av öronmärkena och antalet djur på uppfödningsanläggningarna.
I samma anda stöder vi självklart Olssons betänkande.
Ärade kolleger, jag vill att ni skall beakta det faktum att vi har tre betänkanden om ett känsligt ämne framför oss, tre bevis på att kommissionen fortsätter att behandla ämnet halvdant för att inte stöta sig med vissa system som vill vara så liberala som möjligt och som därför har störst benägenhet till bedrägerier.
